När vi anlände till grufvorna, förvånades jag öfver det bleka utseendet hos många arbetare och frågade mr. Nixon om deras omständigheter. Grufvan är 450 fot djup och hvar man uppfordrar stenar till omkring 200 markers vigt. Med denna börda måste de klättra upp för de skiftesvis anbragta inhuggningarne i trädstammar, som äro stälda i zickzack-linier upp genom schaktet. Äfven skägglösa ynglingar på aderton till tjugu års ålder, med obetydligt utvecklad muskelbildning (de äro alldeles nakna och hafva endast byxor), uppstiga med denna ansenliga börda från nästan samma djup; och det ehuru en stark karl, som icke är van vid detta arbete, svettas ymnigt endast af ansträngningen att skaffa upp sin egen person. Under detta stränga arbete lefva de uteslutande på kokade bönor och bröd. De skulle helst vilja endast få bröd, men då deras arbetsgifvare finna, att de icke kunna arbeta så styft på detta, så behandla de dem som hästar och låta dem äta bönor. Deras aflöning är något större än vid Jajuels grufvor och går från tjugu till tjugufyra riksdaler i månaden, hvaremot de lemna grufvan endast en gång på tre veckor, då de stanna hos sina familjer två dagar. En af ordningsreglorna vid dessa grufvor låter mycket sträng, men är ganska fördelaktig för grufegaren. Det enda sätt sätt hvarpå guldet kan stjälas, är att malmstycken undangömmas och hämtas när tillfälle erbjuder sig. När förvaltaren finner en sålunda undangömd bit, så afdrages dess fulla värde från alla arbetarnes dagspenning, hvilka på detta sätt nödgas öfvervaka hvarandra, så vida de icke alla sammanrota sig.
När malmen blifvit förd till krossqvarnen, males den till ett fint stoft, hvarefter vaskningsprocessen aflägsnar alla lättare smådelar och amalgation slutligen qvarhåller guldstoftet. När man hör vaskningen beskrifvas, låter det, som den skulle vara en mycket simpel sak; men vattenströmmen måste mycket noga afpassas efter guldets specifika vigt, för att man utan svårighet skall kunna afskilja den pulveriserade bergarten från metallen. Slammet, som går från krossqvarnarne, samlas i dammar, der det sjunker till bottnen och tid efter annan uttages och lägges i en gemensam hög. En betydlig kemisk verksamhet inträder då, salter af hvarjehanda slag utvittra på ytan och massan hårdnar. Sedan den ett par år lemnats i detta tillstånd och å nyo vaskas, lemnar den guld, hvilket förfarande kan upprepas ända till sex eller sju gånger, fastän det sålunda vunna guldet för hvar gång blir mindre och de mellantider, som erfordras för att alstra guldet, såsom folket säger, äro längre. Det kan icke vara något tvifvel om, att den redan omförmälda kemiska verksamheten för hvar gång frigör nytt guld från någon förening. Upptäckten af någon metod att verkställa detta
