Den 24:e. — Vi stälde nu kosan till Valparaiso, hvilken stad jag med stor svårighet uppnådde den 27:e och låg der till sängs ända till slutet af oktober. Under denna tid var jag en gäst i mr. Corfields hus, hvilkens godhet mot mig var så stor, att jag ej kan nog tacka honom derför.
Jag vill här tillägga några iakttagelser angående några däggdjur och fåglar i Chile. Puman eller det sydamerikanska lejonet är icke sällsynt. Detta djur har en vidsträckt geografisk utbredning; det finnes från skogarne under eqvatorn, genom Patagoniens öknar så långt mot söder som Eldslandets fuktiga och kalla breddgrader (53°—54°). Jag har sett dess spår på mellersta Chiles Cordillera, på en höjd af åtminstone 10,000 fot. I La Plata utgöres pumans hufvudsakliga rof af hjortar, strutsar, biscachas och andra små däggdjur. Der anfaller han sällan boskap och hästar och mycket sällan menniskor. I Chile dödar han likväl många unga hästar och hornboskap, sannolikt till följe af bristen på andra däggdjur; jag hörde äfven omtalas två män och en qvinna, hvilka han hade dödat. Man försäkrar att puman alltid dödar sitt rof genom att hoppa upp på dess skuldror och med den ena tassen draga hufvudet bakut till dess halskotorna afbrytas; också har jag i Patagonien sett benrangel af guanacos med halskotorna sålunda vridna ur led.
Sedan puman ätit sig mätt, öfverhöljer han resten af sitt byte med några stora buskar och lägger sig ned att vakta det. Denna hans vana ger ofta anledning till hans upptäckande; ty de i luften kretsande kondorerna sänka sig allt emellanåt för att deltaga i kalaset och höja sig alla på en gång, då puman ursinnig jagar bort dem. Den chilenska guason vet då, att ett lejon ligger och vaktar sitt rof, lystringsordet gifves och män och hundar skynda till jagten. Sir F. Head säger, att en gaucho på Pampas utropade ”ett lejon”, blott emedan han såg några kondorer kretsa i luften. Sjelf träffade jag aldrig någon, som gjorde anspråk på en sådan urskilningsförmåga. Man försäkrar, att om en puma en gång blifvit förrådd, genom att sålunda hålla vakt vid sitt rof och derefter blifvit jagad, så återtager han aldrig denna vana, utan vandrar långt bort, sedan han ätit sig mätt. Puman kan lätt dödas. I ett öppet land insnärjes han först med bolas, derefter med lasson och släpas sedan långs med marken till dess han förlorar sansen. Vid Tandil (söder om La Plata) berättade man mig, att inom tre månader dödades sålunda hundra stycken. I Chile drifver man dem vanligtvis upp i träd eller buskar och de skjutas då der eller också hetsas de till döds med hundar. De hundar, som användas till detta slags jagt, tillhöra en särskilt ras, kallad leoneros. De äro
