klädda i tjocka ylletyger, hvilka hvarje hushåll förfärdigar för sin egen räkning och medelst indigo gifver en mörkblå färg. Slöjderna äro i det råaste tillstånd, såsom man kan se af deras besynnerliga plöjningssätt, deras sätt att spinna, mala säd och bygga sina båtar. Skogarne äro så ogenomträngliga, att landet endast är odladt vid kusten och på de närliggande holmarna. Äfven der gångstigar finnas, äro de knappast farbara, till följe af markens mjuka och morasiga beskaffenhet. Invånarne färdas, liksom eldsländarne, mest långs med kusten eller i båtar. De äro mycket fattiga, ehuru de ha fullt upp att äta. Det finnes ingen efterfrågan på arbete och föjaktligen kunna de lägre klasserna icke skrapa ihop tillräckligt med penningar för att köpa de ringaste öfverflödsartiklar. Det råder också en stor brist på mynt. Jag har sett en karl bära en säck med trädkol på ryggen, för att dermed köpa någon småsak; och en annan släpa på en planka i utbyte mot en butelj vin. Följaktligen måste hvarje affärsman äfven vara köpman och åter sälja de varor, som han tager i utbyte.
Den 24 november. — Skeppsslupen och hvalbåten skickades under mr. Sullivans befäl, för att uppmäta den östra eller mot fastlandet vettande kusten af Chiloe, med befallning att möta Beagle vid öns sydspets, till hvilken punkt hon skulle segla på utsidan, så att hela ön sålunda kringseglades. Jag medföljde denna expedition, men i stället för att första dagen färdas båtledes, legde jag hästar att fortskaffa mig till Chacao vid öns norra ända. Vägen följde utmed kusten, och gick emellanåt öfver uddar, som voro betäckta med vackra skogar. På dessa skuggiga stigar är det oundgängligen nödvändigt att hela vägen är belagd med trästockar, hvilka äro huggna i fyrkant och lagda tätt bredvid hvarandra. Då solstrålarne aldrig genomtränga det alltid gröna bladhöljet, är marken så fuktig och mjuk, att utan denna tillställning, hvarken karl eller häst skulle vara i stånd att färdas fram der. Jag anlände till byn Chacao strax efter sedan båtbesättningarne hade uppslagit tälten för natten.
I denna trakt har landet blifvit mycket uthugget och det fans många fridfulla och högst pittoreska punkter i skogen. Chacao var fordom den förnämsta hamnen på ön, men sedan många fartyg gått förlorade till följe af de farliga strömsättningarne och klipporna i sundet, brände spanska styrelsen kyrkan och nödgade sålunda godtyckligt flertalet af invånarne att flytta till San Carlos. Vi hade icke länge bivakerat, förr än guvernörens barfotade son kom ned för att höra hvilka vi voro. Då han såg engelska flaggan hissad på toppen af skeppsslupens mast, frågade han med den största likgiltighet, om den alltid skulle komma att svaja vid Chacao.
