San Carlos i stället för en fordran, som han hade, och denna skog sålde han för 350 dollars eller omkring 1400 riksdaler.
De begge påföljande dagarna voro vackra och på qvällen anlände vi till ön Quinchao. Denna trakt är den mest odlade af hela ögruppen; ty en bred landremsa på kusten af hufvudön, äfvensom på många af de mindre närliggande, är nästan helt och hållet fri från skog. Somliga landtgårdar tyckas ganska trefliga. Jag ville gerna veta huru förmögen någon af dessa personer kunde vara, och mr. Douglas säger, att ingen kan anses ega någon regelbunden inkomst. En af de rikaste godsegarne skulle möjligen efter en lång och arbetsam lefnad kunna samla så mycket som 20,000 riksdaler, och skulle detta hända, så gömmes det undan i någon hemlig vrå, ty det är en sed hos nästan alla familjer, att hafva en kruka eller penningkista nedgräfd i jorden.
Den 30 november. — Tidigt på söndagsmorgonen uppnådde vi Chiloes gamla hufvudstad Castro, som likväl nu är ett mycket förfallet och ödsligt ställe. Man kunde se spår efter den vanliga fyrkantiga anordningen af de spanska städerna; men gator och torg voro beklädda med en fin gräsmatta, på hvilken får gingo och betade. Kyrkan, som står i midten, är helt och hållet bygd af trä och har ett pittoreskt och vördnadsvärdt utseende. Man kan sluta sig till ställets fattigdom af det förhållandet, att ehuru det innehåller några hundra invånare, var en af vårt sällskap icke i stånd att någonstädes få köpa en mark socker eller en simpel knif. Ingen menniska egde ett fickur eller en klocka, och en gubbe, som ansågs hafva godt begrepp om tiden, hade till åliggande, att på höft slå på kyrkklockan. Ankomsten af våra båtar var en ovanlig tilldragelse i denna stilla, undangömda vrå af verlden och nästan hela befolkningen kom ner till stranden, för att se oss slå upp våra tält. De voro mycket höfliga och erbjödo oss ett hus, och en person sände oss till och med ett fat fruktvin till present. På eftermiddagen gjorde vi vår uppvaktning hos guvernören, en stillsam gubbe, hvilken till sitt utseende och lefnadssätt icke stod stort öfver en engelsk bakstugusittare. Om natten uppstod ett starkt regn, hvilket dock knappast kunde från våra tält bortjaga den stora kretsen af åskådare. En indiansk familj, som hade kommit i en kanot från Caylen för att handla, slog sig ned bredvid oss, utan något skydd under regnet; och då jag om morgonen frågade en ung indian, som var våt inpå bara kroppen, huru han hade tillbragt natten, tycktes han fullkomligt belåten och svarade: ”Muy bien, señor”.
Den 1 december. — Vi styrde till ön Lemuy. Jag ville gerna undersöka en stenkolsgrufva, om hvilken man talade och som befans vara brunkol af obetydligt värde, liggande i den sandsten
