På kusten[1] är en liten mörkfärgad fågel (Opetiorhynchus patagonicus) mycket vanlig. Han är anmärkningsvärd för sina stillsamma lefnadsvanor. Han lefver helt och hållet på hafsstranden som en sandlöpare. Utom dessa fåglar bebo endast några få andra detta hafsinskurna land. I mina anteckningar omnämner jag de underliga läten, hvilka, ehuru de ofta höras inom dessa dystra skogar, likväl knappast störa den allmänna tystnaden. Guid-guids skällande och cheuchaus plötsliga ”ju-ju” höras ibland långt ifrån och stundom nära intill; Eldslandets lilla, svarta gärdsmyg instämmer då och då, trädkryparen (Oxyurus) följer vandraren skrikande och qvittrande, honungsfågeln ser man allt som oftast ila af och an, utstötande sitt gälla syrslika skrik; slutligen kan man från toppen af något högt träd höra det otydliga, men klagande lätet af den hvittofsade jätteflugsnapparen (Myiobius). Till följe af vissa vanliga fågelslägtens stora öfvervigt i de flesta länder, såsom finkarnes, blir man till en början öfverraskad, när man träffar ofvanuppräknade egendomliga former såsom de vanligaste fåglarne inom ett område. I mellersta Chile förekomma två af dem, Oxyurus och Scytalopus, ehuru mycket sällan. När man, såsom i detta fall, finner djur, hvilka tyckas spela en så obetydande roll i naturens stora system, så känner man sig benägen att undra hvarföre de blifvit skapade. Men man borde alltid betänka, att de kanhända i något annat land äro vigtiga samhällsmedlemmar eller torde varit det under någon förgången tidsålder. Om Amerika söder om 37:e breddgraden sänktes under oceanens vatten, skulle dessa tvenne fåglar kunna fortfarande finnas i mellersta Chile under en lång tid, men det är mycket osannolikt att deras antal skulle tillväxa. Vi skulle då se ett förhållande inträda, som oundvikligen måste hafva inträffat med ganska många djur.
Dessa sydliga haf besökas af åtskilliga arter stormfåglar; den största arten, Procellaria gigantea, (spanjorernas Quebranta huesos eller benbrytare) är en allmän fågel, både på fjorderna inne i landet och på öppna hafvet. Till sina lefnadsvanor och sin flygt har han mycken likhet med albatrossen och liksom fallet är med denne, kan man timtals gifva akt på honom, utan att blifva klok på hvaraf han lefver. ”Benbrytaren” är likväl en roffågel; ty några officerare sågo honom vid Port St. Antonio jaga en dykare, som försökte undkomma genom att dyka och flyga, men
- ↑ Jag får såsom ett bevis på den stora åtskilnaden emellan årstiderna i de skogiga och öppna delarne på denna kust nämna, att den 20 sept. hade dessa fåglar ungar, på lat. 34°, medan på Chonos-öarne, tre månader senare på sommaren, de just höllo på att lägga. Latitudskilnaden emellan dessa begge ställen går till ungefär 120 mil.
