Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/272

Den här sidan har korrekturlästs
264[kap. xiv.
chiloe och concepcion. — stark jordbäfning.

stränder och ligger så fullkomligt gömd i en skog af äppelträd, att gatorna endast äro gångar i en fruktträdgård. Jag har aldrig sett något land der äppelträden tyckas trifvas så väl, som i denna fuktiga del af Sydamerika; ty på sjelfva vägkanterna funnos många unga träd, som tydligen voro sjelfsådda. I Chiloe ega invånarne en märkvärdigt lätt metod att anlägga en fruktträdgård. På nedre delen af nästan hvarje gren framskjuta små, kägelformiga, bruna, rynkiga spetsar, hvilka när som helst äro färdiga att förvandlas till rötter, såsom man stundom kan få se, då något jord eller gyttja tillfälligtvis stänkts emot trädet. En gren så tjock som ett manslår väljes tidigt på våren och aftages just nedanför en hop af dessa spetsar, hvarefter alla qvistar afskäras och grenen nedsättes omkring två fot djupt i marken. Påföljande sommar skjuter grenen långa skott och bär äfven ibland frukt. Man visade mig en, som hade afkastat ända till tjugutre äpplen; men detta ansågs såsom mycket ovanligt. Det tredje året har, såsom jag sjelf sett, grenen förvandlats till ett vedrikt träd, nedtyngdt af frukt. En gubbe vid Valdivia förtydligade sitt valspråk, ”Nödvändigheten är uppfinningens moder”, genom att omtala de olika slags nyttiga saker, som han åstadkom af sina äpplen. Sedan han beredt cider och vin, destillerade han af drafven ett färglöst och välsmakande bränvin. Genom ett annat förfarande förskaffade han sig en söt sirup eller, såsom han kallade den, honung. Hans barn och svin tycktes hufvudsakligen lefva i hans trädgård under denna årstid.

Den 11 februari. — Jag begaf mig ut på en kort ridt med en vägvisare, hvarvid jag likväl icke lyckades få se stort, vare sig af landets geologi eller af dess invånare. Vid Valdivia är icke mycket uppodladt land, och sedan vi gått öfver en flod, en half mil derifrån, inkommo vi i skogen och foro derefter förbi endast en eländig koja, innan vi framkommo till vårt hviloställe för natten. Den obetydliga latitudskilnaden af 25 mil, har gifvit skogen ett nytt utseende, i jemförelse med det i Chiloe. Detta beror på en obetydlig skilnad i proportionen af trädslagen. De träd, som hafva alltid gröna blad, tyckas icke vara fullt så talrika och skogen har följaktligen en ljusare färgton. Liksom i Chiloe, äro de lägre delarne hopsnärjda af rörväxter. Här växer äfven ett annat slag, som liknar Brasiliens bambu och är omkring tjugu fot långt, i dungar och pryder stränderna af åtskilliga strömmar på ett rätt täckt vis. Af denna växt förfärdiga indianerna sina chuzos eller långa, smäckra spjut. Vårt nattläger var så snuskigt, att jag föredrog att sofva utanför. På dessa resor är första natten vanligen mycket obehaglig, emedan man icke är van vid lopporna. Jag kan tryggt påstå, att det på morgonen icke fans så stor fläck på