80-faldt, de senare 320-faldt. Betet underhåller en vacker boskapshjord och skogarne äro så fulla med villbråd, att ett rådjur hade dödats dagligen de tre föregående dagarne. Detta öfverflöd på födoämnen visade sig äfven om middagarne, då, om ej borden dignade, gästerna helt visst gjorde det; ty man väntar att en hvar äter af hvarje rätt. Då jag en dag, såsom jag tänkte, hade gjort en noggrann beräkning att intet skulle skickas ut, utan att jag mäktat smaka det, så framburos än ytterligare till min stora förfäran en stekt kalkon och en gris i hela sin lekamliga verklighet. Under måltiden hade en person fullt göra med att jaga ut ur rummet åtskilliga gamla hundar och ett dussin små svarta barn, hvilka passade på hvarje tillfälle att smyga sig in tillsamman. Så länge man kunde jaga från sig tanken på slafveriet, var det något utomordentligt förtjusande i detta enkla och patriarkaliska lefnadssätt, med dess fullkomliga afskildhet och oberoende af den öfriga verlden. Så snart man ser någon främling anlända, börjar man ringa med en stor klocka och vanligen aflossas någon liten kanon. Tilldragelsen bebådas sålunda för klippor och skogar, men också endast för dem. En morgon gick jag ut en timme före dagbräckningen för att beundra traktens högtidliga tystnad, då stillheten slutligen afbröts af morgonpsalmen, som uppstämdes af hela negerhopen, och på detta sätt börjas vanligen det dagliga arbetet. Jag betviflar icke att slafvarne på en sådan fazênda som denna tillbringa ett lyckligt och förnöjdt lif. På lördagar och söndagar arbeta de för egen räkning och i detta bördiga luftstreck är två dagars arbete tillräckligt att skaffa uppehälle åt en man och hans familj för hela veckan.
Den 14 april. — Då vi lemnade Socêgo redo vi till ett annat landtgods vid Rio Macâe, hvilket var den sista odlade fläck åt det hållet. Godset var halfannan fjerdingsväg långt och egaren hade glömt huru många bredt. Endast en mycket liten del hade blifvit odlad och likväl var nästan hvarje tunnland i stånd att frambringa alla ett tropiskt lands vexlande rika alster. Om man betänker Brasiliens ofantliga ytvidd, finner man att den odlade marken knapt kan anses för någonting i jemförelse med den, som är lemnad i sitt naturliga tillstånd. Hvilken ofantlig befolkning skall det icke en gång kunna underhålla! Under andra dagsresan funno vi vägen så tillspärrad, att det blef nödvändigt att en man fick gå förut med en sabel, för att hugga bort slingerväxterna. Skogen öfverflödade på vackra naturföremål, bland hvilka de trädartade, fast icke stora ormbunkarne, voro beundransvärdast genom sina ljusgröna kronor och den utsökt vackra böjningen af sina blad. Om aftonen regnade det mycket häftigt
