på detta ställe förstör dessa besvärliga insekter. Grufvorna äro nu i ett dåligt skick, ehuru de fordom lemnade omkring 2,000 marker silfver om året. Man har sagt, att ”den, som eger en koppargrufva förtjenar penningar; den som har en silfvergrufva kan möjligen förtjena; men den som har en guldgrufva, är säker på att förlora”. Detta är likväl icke sant; ty alla de stora chilenska förmögenheterna hafva uppkommit genom grufvor af de dyrbarare metallerna. För en kort tid sedan återvände en engelsk läkare till England från Copiapó och hade med sig vinsten af en enda aktie i en silfvergrufva, hvilken uppgick till omkring 430,000 riksdaler. Tvifvelsutan är en väl skött koppargrufva ett säkert kapital, medan de andra kunna anses som spel eller lotteri; ty egarne förlora stora massor af rik malm, emedan inga försigtighetsmått kunna förekomma rofferier. Jag hörde talas om en herre, som slog vad med en annan, att en af hans arbetare skulle lura honom midt för hans egna ögon. Malmen slås i stycken, när den kommer ur grufvan och de odugliga stenarne kastas åt ena sidan. Ett par arbetare voro sysselsatta dermed och kastade liksom händelsevis två bitar på samma gång och utropade dervid skämtsamt: ”Låt oss se, hvilken som går längst”. Egaren, som stod bredvid, slog vad om en cigarr med sin vän, att den ena karlen skulle få längsta kastet. Arbetaren lade noga märke till det ställe i gruset der stenen föll; och om qvällen tog han upp den, bar den till sin husbonde och sade, i det han visade att den innehöll en rik massa silfvermalm: ”Detta var den stenen, på hvilken ni vann en cigarr, derigenom att den rullade så långt bort”.
Den 23 maj. — Vi stego ned i den bördiga Coquimbo-dalen och följde dess lopp, till dess vi uppnådde en hacienda, som tillhörde en Don Joses slägting, der vi stannade påföljande dagen. Jag red derefter en dagsresa längre bort, för att se något som man påstod vara förstenade snäckor och bönor, hvilka senare befunnos vara kiselstenar. Vi foro genom flera små byar, som lågo i den väl odlade dalen, hvilken framstälde en mycket storartad anblick. Vi befunno oss här nära till hufvud-Cordilleran och de omgifvande bergen voro höga. öfverallt i norra Chile gifva fruktträden en rikligare afkastning på en ansenlig höjd invid Anderna, än i det lägre landet. Fikonen och drufvorna i denna trakt äro ryktbara för sin förträfflighet och odlas i stor myckenhet. Denna dal är kanske den bördigaste norr om Quillota; jag tror att den, inberäknadt Coquimbo, innehåller 25,000 invånare. Påföljande dagen återvände jag till haciendan och derifrån jemte Don Jose till Coquimbo.
