första af en hök, som är en egendomlig mellanform af en vråk och den amerikanska gruppen af asätande Polyborer. Han öfverensstämmer mycket nära med dessa senare fåglar till sina lefnadsvanor och sitt läte. Vidare finnas tvenne ugglearter, som representera Europas kortörade och hvita tornugglor. Dernäst kommer en gärdsmyg, tre jätteflugsnappare (två arter af slägtet Pyrocephalus, af hvilka den ena eller båda af somliga ornithologer skulle anses som blotta varieteter,) och en dufva, alla analoga med, men skilda från amerikanska arter. För det fjerde en svala, hvilken af Gould anses för en särskilt art från Nord- och Syd-Amerikas Progne purpurea, fastän hon skiljer sig från denna endast genom en något mörkare färg, samt derigenom att hon är mindre och smärtare. För det femte finnas tre arter af en härmfågel, ett slägte som är mycket utmärkande för Amerika. De återstående landfåglarne bilda en högst egendomlig grupp af finkar, som äro beslägtade med hvarandra i anseende till näbbens skapnad, stjertens korthet, kroppsformen och fjädrarne. Det finnes tretton arter, hvilka Gould har delat i fyra underafdelningar. Alla dessa arter äro egendomliga för denna ögrupp, likasom hela fågelfamiljen, med undantag af en art
| 1. Geospiza magnirostris. | 2. Geospiza fortis. |
| 3. Geospiza parvula. | 4. Certhidea olivacea. |
af underafdelningen Cactornis, som nyligen erhållits från Bows-ön i de låga öarnes arkipelag. Man får ofta se de begge arterna af slägtet Cactornis klättra bland de stora kaktusträdens blommor;
