Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/354

Den här sidan har korrekturlästs
346[kap. xvii.
galapagos-öarne.

Såsom jag redan anmärkt, likna dessa begge Amblyrhynchusarter hvarandra till sin allmänna kroppsbygnad och i många af sina lefnadsvanor. Ingendera har den snabba rörelse, som så mycket utmärker slägtena Lacerta och Iguana. De äro båda växtätande, ehuru de växter, hvaraf de lefva äro så olika. Bell har benämt slägtet efter den korta nosen; också kan munnens form nästan jemföras med sköldpaddans, så att man ledes till den förmodan, att detta är ett afpassande efter djurets växtätande vanor. Det är högst intressant att sålunda finna ett väl karakteriseradt slägte, som har en art lefvande på land och en annan i hafvet, tillhöra en så inskränkt del af jorden. Den i hafvet lefvande arten är den vida märkvärdigaste, emedan den är den enda nutida ödla, som lefver af hafsväxter. Såsom jag strax i början anmärkte, äro dessa öar icke så märkliga för antalet reptil-arter, som för mängden af individer. När vi erinra oss de vältrampade stigar, som gjorts af tusentals väldiga landsköldpaddor, de många hafssköldpaddorna, den på land lefvande Amblyrhynchus’ stora jordkulor, och de skaror af hafsarten, som sola sig på alla öarnes kustklippor, måste vi medgifva, att det icke finnes något ställe på jorden, der denna ordning på ett så utomordentligt vis ersätter de gräsätande däggdjuren. När geologen hör detta, tänker han sig helt säkert tillbaka till de sekundära tiderna, då ödlor, somliga växtätande, andra köttätande, och af en storlek, som endast kan jemföras med våra nu lefvande hvalars, hvimlade på land och i haf. Det förtjenar derföre hela hans uppmärksamhet, att denna ögrupp, i stället för att ega ett fuktigt klimat och en frodig växtlighet, icke kan anses annat än ytterst ofruktbar och, för att vara belägen under eqvatorn, eger en märkvärdigt mild luft.

De femton arter hafsfiskar, som jag här fångade, äro allesamman nya arter, och tillhöra tolf slägten, alla af vidsträckt utbredning, med undantag af Prionotus, af hvilket de fyra förut kända arterna lefva på Amerikas ostkust. Jag samlade sexton arter landsnäckor (och två goda varieteter), af hvilka alla äro egendomliga för denna ögrupp, med undantag af en Helix, som blifvit funnen på Otaheiti. En enda sötvattenssnäcka (Paludina) är gemensam med Otaheiti och Van Diemens land. Cumming samlade här före vår resa nittio arter hafssnäckor och detta antal innefattar icke åtskilliga ännu icke beskrifna arter af slägtena Trochus, Turbo, Monodonta och Nassa. Han har haft godheten lemna mig följande intressanta uppgifter. Af dessa nittio arter äro icke mindre än fyrtiosju annorstädes okända, ett märkvärdigt faktum, då man besinnar huru stor utbredning hafssnäckorna i allmänhet hafva. Af fyratiotre arter, som förekomma på andra ställen, bebo