Fördelningen af växter och djur öfver denna ögrupp skulle icke på långt när vara så förvånande, om till exempel en ö hade en härmfågel och en annan ö något helt annat slägte; om en ö hade sitt ödleslägte och en annan ö ett annat slägte eller alls intet; eller om de särskilta öarne beboddes icke af motsvarande arter af samma växtslägten, utan af helt olika slägten, såsom till en viss grad är händelsen. Ty för att gifva ett exempel, har ett stort bärfruktbärande träd på James-ön ingen motsvarande art på Charles-ön. Men hvad som gör denna fördelning märkvärdig, är den omständigheten, att några öar ega sina egna arter af landsköldpaddor, härmfåglar, finkar och talrika växter, ehuru dessa arter hafva samma lefnadsvanor, äro till finnandes på likartade lokaler och tydligen intaga samma plats i denna ögrupps naturliga hushållning. Man skulle möjligen kunna invända, att några af dessa representativa arter, åtminstone i fråga om landsköldpaddorna och fåglarne, endast äro raser; men detta skulle vara af lika stort intresse för den filosofiske naturforskaren. Jag har sagt, att de flesta öarne ligga i sigte af hvarandra. Sålunda ligger Charles-ön något öfver sex mil från närmaste del af Chatham-ön och fem och en half mil från närmaste del af Albemarle-ön; Chatham-ön ligger tio mil från närmaste del af James-ön; men det finnes två mellanliggande öar, hvilka jag icke besökte. James-ön är blott inemot två mil från närmaste delen af Albemarle-ön, men de begge punkter, der samlingarne gjordes, ligga fulla fem mil från hvarandra. Jag får upprepa, att hvarken markens beskaffenhet, eller landets höjd, eller luftstrecket, eller den allmänna beskaffenheten af de jemte hvarandra lefvande varelserna, eller deras inverkan på hvarandra, kunna vara mycket skiljaktiga på de särskilta öarne. Om det finnes någon märkbar skilnad i klimatet, måste det vara mellan de öar, som ligga åt vindsidan, nämligen Charles- och Chatham-öarna, och de, som ligga på läsidan; men det tyckes icke finnas någon motsvarande skilnad i naturalstren hos dessa tvenne hälfter af ögruppen.
Det enda ljus, som jag kan kasta öfver denna märkliga olikhet mellan de olika öarnes inbyggare, är att som mycket starka hafsströmmar gå i vestlig och nordvestlig riktning, måste dessa, för så vidt det gäller en förflyttning af naturalster öfver hafvet, skilja de södra öarne från de norra; liksom emellan dessa norra öar bemärktes en stark nordvestlig ström, hvilken måste verksamt skilja James- och Albemarle-öarne. Då ögruppen till en högst märklig grad är fri från stormar, kunna hvarken fåglar, insekter eller lättare frökorn blåsas från ö till ö. Och slutligen gör hafvets stora djup emellan öarne och deras i geologisk mening synbarligen nyare, vulkaniska ursprung, det i hög grad osannolikt, att de någonsin
