och sedeslöshet blifvit i hög grad inskränkta genom kristendomens införande. Det är låg otacksamhet af en resande att glömma dessa saker; ty skulle han råka att lida skeppsbrott på någon okänd kust, skall han säkert innerligt bedja om att missionärernas lärdomar måtte hafva utbredt sig så långt.
Hvad sedligheten beträffar, har man ofta påstått, att qvinnornas kyskhet är deras svagaste sida. Men innan man tadlar dem för strängt, torde det vara skäl att erinra sig de uppträden, som beskrifvits af kapten Cook och mr. Banks, i hvilka det nuvarande slägtets mormödrar och mödrar deltogo. De, som äro strängast, borde besinna huru mycket af de europeiska qvinnornas sedlighet beror på de intryck döttrarne tidigt emottaga af sina mödrar, samt dessutom i hvarje särskilt fall på religionens bud. Men det är gagnlöst att anföra skäl mot sådana bedömare. Jag tror att de, svikna i sin förväntan att icke finna fältet för utsväfningar fullt ut så fritt som förut, icke vilja tro på en sedlighet, som de sjelfva icke önska utöfva eller på en religion, som de underskatta, för att icke säga förakta.
Söndagen den 22:a. — Hamnen vid Papiéte, der drottningen bor, kan anses som öns hufvudstad. Den är äfven styrelsens säte och den förnämsta utskeppningsorten. Kapten Fitz Roy for i dag i land med några af besättningen för att åhöra gudstjensten, först på öbornas språk och derefter på vårt. Mr. Pritchard, den förnämste missionären på ön, förrättade gudstjensten. Kapellet bestod af en stor luftig träbygnad och det var till trängsel fyldt med snygga, renliga personer af alla åldrar samt af båda könen. Deras uppmärksamhet tycktes nästan mindre, än jag hade väntat; men jag tror att jag hade gjort mig alltför stora förväntningar. I alla händelser såg det i det närmaste ut som i en engelsk landskyrka. Psalmsången var onekligen mycket vacker, men predikan ljöd icke väl, ehuru den framsades på ett flytande sätt; ty ett ständigt upprepande af ord sådana som ”tata ta, mata mai” gjorde den entonig. Efter den engelska gudstjensten, återvände några af oss till fots till Matavai. Det var en angenäm vandring, stundom långs med hafsstranden och stundom under skuggan af de många vackra träden.
För ungefär två år sedan plundrades ett litet engelskt fartyg af några infödingar på de Låga öarne, hvilka då stodo under drottningens af Tahiti lydnad. Man ansåg att gerningsmännen hade blifvit eggade till detta dåd genom några obetänksamma lagar, som utfärdats af hennes majestät. Britiska styrelsen begärde ersättning, som medgafs och det blef öfverenskommet att en summa af nära tolf tusen riksdaler skulle betalas på första dagen af
