det på Galapagos-öarne. Det säges att den vanliga stora husråttan på den korta tiden af två år i denna norra del af ön tillintetgjort den inhemska råttan. På många ställen såg jag flera slags vilda växter, hvilka jag måste anse som landsmän, liksom råttorna. En lökart har spridt sig öfver hela distrikter och kommer att blifva mycket besvärlig, men den infördes nyligen som en väntjenst af ett franskt fartyg. Den vanliga syran är äfven vidt utspridd och skall, såsom jag fruktar, alltid blifva ett bevis på en engelsmans bofaktighet, hvilken sålde fröen såsom tobaksfrö.
Vid återkomsten från vår angenäma vandring, spisade jag middag hos mr. Williams och jag återvände derefter till Ö-viken, sedan man lånat mig en häst. Jag tog farväl af missionärerna med tacksamhet för deras vänskapliga emottagande och med känslor af högaktning för deras värdiga, gagnerika och sjelfständiga karakterer. Jag tror att det skulle vara svårt att finna män mera passande för den höga befattning de bestrida.
Juldagen. — Om några dagar går fjerde året af vår frånvaro från England till ända. Vår första juldag tillbragte vi i Plymouth, den andra i St. Martins-bugten vid Cap Horn, den tredje i Port Desire i Patagonien, den fjerde till ankar i en ödslig hamn på halfön Tres Montes, den femte här och nästa juldag hoppas jag med Försynens hjelp vara i England igen. Vi bivistade gudstjensten i kapellet vid Pahia. En del af gudstjensten hölls på engelska och en del på infödingarnes språk. Medan vi voro på Nya Zeeland, hörde vi icke talas om några nya exempel af menniskoätande, men mr. Stokes fann brända menniskoben utspridda kring en eldstad på en liten ö vid ankarplatsen. Men dessa qvarlefvor efter en festmåltid kunde hafva legat der i flera års tid. Det är sannolikt att folkets moraliska tillstånd snart kommer att förbättras. Mr. Bushby omtalade ett glädjande drag, som bevis på uppriktigheten hos åtminstone några af dem, hvilka bekänna sig till kristendomen. En af hans unga män, som hade brukat läsa böner för de andra tjenarne, lemnade honom. Då han några veckor efteråt sent på aftonen kom att färdas förbi ett uthus, såg och hörde han en af sitt folk vid eldskenet med svårighet läsa bibeln för de andra. Derefter knäböjde och bad församlingen. I sina böner inneslöto de mr. Bushby och hans familj, samt missionärerna, hvar och en i sitt område.
Den 26 december. — Mr. Bushby erbjöd mr. Sullivan och mig att följa med i hans båt ett stycke uppför floden till Cawa-Cawa och föreslog sedan att gå till byn Waiomio, der det finnes några egendomliga klippor. Som vi följde en af vikens grenar, hade vi en angenäm båtfärd och foro genom ett vackert landskap,
