Den 20 januari. — Jag hade en lång dagsresa till Bathurst. Innan vi kommo in på stora landsvägen, följde vi endast en skogsstig; och var landet mycket ödsligt med undantag af några »squatters»[1] kojor. I dag fingo vi känna på Australiens sirokko-lika blåst, hvilken kommer från de torra öknarne i det inre. Dammoln foro i alla riktningar och blåsten kändes såsom om den hade gått öfver en eld. Jag hörde sedermera att termometern hade stått på 48° och i ett tillstängd rum på 35½°. På qvällen kommo i sigte af dynerna vid Bathurst. Dessa vågformiga, men nästan jemna slätter äro märkliga i detta land, emedan de helt och hållet sakna träd. De bära ett mycket tunt, brunt gräs. Vi redo några mil öfver detta land och uppnådde derefter den lilla staden Bathurst, belägen midt i hvad som kan kallas antingen en mycket bred dal eller smal slätt. Man bad mig i Sidney att icke fatta en allt för dålig tanke om Australien, genom att döma landet efter hvad jag såg från sidan af vägen och ej heller en allt för god, af hvad jag såg i Bathurst. I det senare afseendet kände jag mig icke i den ringaste fara, att fatta någon öfverdrifven föreställning. Årstiden hade, det måste medgifvas, varit ovanligt torr och landet hade icke något fördelaktigt utseende; men jag hörde att det varit ojemförligt mycket värre två eller tre månader förut. Orsaken till Bathursts hastigt tilltagande välmåga ligger deri, att det bruna bete, som tyckes vara så uselt, är förträffligt till fårbete. Staden ligger 2200 fot öfver hafvet på Macquaries stränder, hvilken är en af de floder, som flyta till det vidsträckta och knappast kända inre. Vattendelaren, som skiljer de till det inre landet rinnande strömmarne från dem, som utflyta i hafvet, har en höjd af omkring 3000 fot och går i nordlig och sydlig riktning på ett afstånd af från tretton till sexton mil från kusten. Macquarie-floden skyldrar på kartorna som en ansenlig flod och är den största på denna del af vattendelaren, ehuru jag till min förvåning fann den bestå endast af en rad små gölar, hvilka åtskildes af nästan torra sträckor. Vanligtvis går dock en liten strömrännil fram der, och stundom har man höga och häftiga flöden. Så obetydlig vattentillgången än är inom detta område, så blir den ännu obetydligare längre inåt landet.
- ↑ »Squatters» äro frigifne eller med »tillståndsbevis» försedde f. d. transporterade brottslingar, hvilka bygga sig kojor af bark på icke upptagen mark, köpa eller stjäla några stycken nötkreatur, sälja bränvin utan tillåtelse, gömma tjufgods, till dess de bli rika och egendomsegare. En sådan är en fasa för sina ärliga grannar. (Ur Dieffenbachs öfversättn. af första uppl. af Darwins Resa).