ö är låg och bildad af koraller. Af den omständigheten, att de refbyggande korallerna icke lefva på något stort djup, är det alldeles säkert, att öfver dessa vidsträckta områden, hvar helst nu en atoll finnes, måste ursprungligen en grundval funnits, på ett djup af 20—30 famnar från ytan. Det är i högsta grad osannolikt, att breda, höga, enstaka, branta sedimentärbankar, ordnade i grupper och rader, af hundratals mils längd, skulle hafva blifvit aflagrade i de mellersta och djupaste delarne af Stilla och Indiska hafven, på ett ofantligt afstånd från hvarje fastland och på ställen der vattnet är fullkomligt klart. Det är lika osannolikt, att de höjande krafterna skulle öfver ofvan anförda vidsträckta områden hafva lyftat otaliga stora klippbankar till 20—30 famnar eller 120—180 fot nära hafsytan och icke en enda tum öfver denna nivå; ty hvarest på hela jordklotet kunna vi finna en enda bergskedja, äfven några få hundra mil i längd, med sina många spetsar stigande till en viss gifven höjd och icke en enda spets deröfver? Om då icke de grundvalar, från hvilka de atollbyggande korallerna uppstodo, voro bildade af aflagrade ämnen och om de ej blifvit lyftade till det erforderliga afståndet från ytan, så måste de nödvändigt hafva sjunkit till det, och detta löser med ens hela svårigheten. Ty då berg efter berg och ö efter ö långsamt sjönko under hafvet, bildades efter hand nya grundvalar för korallernas tillväxt. Det är här omöjligt att ingå i alla nödvändiga biomständigheter, men jag vågar trotsa[1] hvem som helst att på annat vis kunna förklara, huru det är möjligt, att talrika öar skulle kunna fördelas öfver vidsträckta områden — alla öarne låga — alla bygda af koraller, som oundgängligen behöfva en grundval på ett begränsadt afstånd under ytan.
Innan jag förklarar huru atollerna fått sin egendomliga form, måste vi vända oss till den andra stora klassen, barrier-refven. Dessa utsträcka sig antingen i räta linier utanför ett fastlands eller en stor ös stränder eller också omgifva de mindre öar; men i båda fallen äro de skilda från landet genom en bred och temligen djup kanal, motsvarande lagunen inom en atoll. Det är anmärkningsvärdt huru liten uppmärksamhet man fästat vid de omgördlande barrierrefven, och likväl äro de i sanning underbara bygnader. Följande teckning framställer en del af det barrierref, som omgifver ön Bolabola i Stilla hafvet, såsom det synes från
- ↑ Det är anmärkningsvärdt att Lyell redan i första upplagan af sina ”Geologiens grundsatser” gjorde den slutsatsen, att sänkningen i Stilla hafvet måste hafva öfverstigit höjningen, emedan landets yta är alltför obetydlig i förhållande till de krafter, som der sträfva att bilda det, nämligen korallernas tillväxt och vulkanerna.
