en af de mellersta spetsarne. I detta fall har hela refvet blifvit förvandladt till land. Men vanligen skiljer en snöhvit ring af stora brottsjöar, med endast här och der en låg, med kokospalmer
bevuxen holme, hafvets mörka, svallande vågor från lagun-kanalens ljusgröna vidd; och det lugna vattnet i denna kanal sköljer vanligen en frans af låg alluvialmark, höljd med tropikernas skönaste alster och belägen vid foten af de vilda, tvärbranta midtelbergen. Omgördlande barrierref äro af alla slags storlekar, från en half mil till icke mindre än trettio mil i tvärmått, och det, som sträcker sig utanför ena sidan och omsluter båda ändarne af Nya Kaledonien, är öfver sextio mil långt. Hvarje dylikt ref innesluter en, två, eller flera klippiga öar af omvexlande höjd, och i ett fall ända till tolf särskilta öar. Refvet sträcker sig på längre eller kortare afstånd från det af detsamma inneslutna landet. Vid Sällskaps-öarne vanligen från en sjettedels till en half eller två tredjedels mil; men vid Hogoleu ligger refvet fulla tre mil på sydsidan, och på den motsatta eller norra sidan öfver två mil från de af detsamma omslutna öarne. Djupet inom lagun-kanalen är äfven mycket olika, ehuru man kan taga 10—30 famnar som medeltal; men i Vanikoro finnas ställen, som hafva ett djup af icke mindre än 56 famnar eller 336 fot. Inåt sluttar refvet antingen småningom ut i lagun-kanalen eller slutar det i en lodrät vägg, som stundom stupar ned till ett djup af emellan 100—300 fot under vattnet. Utåt stiger refvet likt en atoll, utomordentligt tvärbrant ur hafvets brådjup. Hvad kan vara egendomligare än dessa bildningar? Vi se en ö, som kan jemföras med en fästning, belägen på spetsen af ett högt underhafsberg, skyddad af en väldig mur af korallklippor, alltid brant utvändigt och stundom äfven invändigt, med en bred, jemn topp, här och der genombruten af smala portar, genom hvilka de största skepp kunna inlöpa i den vidsträckta och djupa