skulle någonsin vara i stånd att åter göra kanten hel hos en atoll, som en gång blifvit genombruten på motsatta sidor; och kunna de icke göra detta, så skulle vid det helas sjunkning en atoll delas i två eller flera. Bland Maldiverna finnas afskilda atoller, hvilka befinna sig i sådant läge till hvarandra och äro skilda genom kanaler, som antingen äro bottenlösa eller mycket djupa[1], att det är omöjligt att se en karta öfver dem, utan att tro det de en gång voro mera innerligt förenade. Och i denna samma ögrupp är Mahlos-Mahdu-atollen delad af en tvåklufven, från 100 till 132 famnar djup kanal, på sådant sätt, att det knappast är möjligt att säga, huruvida den riktigast bör kallas tre skilda atoller eller en enda stor atoll, som icke ännu blifvit till fullo delad.
Jag vill icke här ingå i några flera detaljer; men jag får anmärka, att om man tager hafvets obehindrade inlopp genom deras genombrutna kanter i öfvervägande, får de norra Maldivernas egendomliga bygnad en enkel förklaring i korallernas tillväxt uppåt och utåt, hvilka ursprungligen hvilade dels på små, enstaka liggande ref i deras laguner, sådana som förekomma i vanliga atoller, dels på lösbrutna delar af det smala kantrefvet, sådant som begränsar hvarje vanlig atoll. Jag kan icke underlåta att ånyo anmärka det egendomliga i dessa sammansatta bildningar — en stor, sandig och vanligen skålformig skifva höjer sig tvärbrant ur den djupa oceanen, med sin midtyta här och der beströdd och dess kant symmetriskt infattad af ovala korallbäcken, hvilka nätt och jemt nå hafsytan, stundom beklädda med växtlighet, hvar och en med en insjö med klart vatten!
Ännu en detaljsak! Då i tvenne närliggande ögrupper koraller frodas i den ena och icke i den andra, och då så många nu uppräknade omständigheter måste inverka på deras tillvaro, skulle det vara ett oförklarligt faktum, om under de förändringar, hvilka jord, luft och vatten äro underkastade, de refbyggande korallerna evigt skulle fortlefva på en viss punkt eller fläck. Och då enligt nu framstälda teori, de områden, hvilka innesluta atoller eller barrier-ref, äro stadda i sjunkning, borde vi någon gång finna ref, som äro både döda och nedsänkta. Till följe deraf att sedimentet utspolas ur lagunen eller lagunkanalen åt läsidan, är vid alla ref denna sida minst gynnsam för korallernas länge fortsatta, kraftiga tillväxt. Följaktligen förekomma döda refdelar icke sällan på läsidan, och ehuru dessa ännu bibehålla sin murlika form, hafva de nu på åtskilligam ställen sjunkit några famnar under vattenytan.
- ↑ Kanalen mellan Ross och Ari-atollerna är 150 famnar, och emellan norra och södra Nillandu-atollen 200 famnar djup.
