pimsten, aska och vulkanisk tuff. Då jag seglade förbi denna del af ön, kunde jag icke föreställa mig hvad de hvita fläckar voro, som gåfvo hela slätten ett spräckligt utseende, men nu fann jag att det var sjöfåglar, hvilka sofvo i sådan lugn tillförsigt, att man midt på dagen kunde gå fram och fånga dem. Dessa fåglar voro de enda lefvande varelser jag såg under hela dagen. Ehuru sjövinden var svag, hvälfde sig en häftig bränning öfver de sönderbrustna lavaklipporna.
Denna ös geologiska bygnad är i många afseenden intressant. På åtskilliga ställen varseblef jag vulkaniska bomber, det vill säga lavamassor, som blifvit uppslungade i luften, medan de ännu voro i flytande tillstånd och följaktligen antagit en klot- eller päronformig skapnad. Icke blott deras yttre form, utan i vissa fall äfven deras inre bygnad, utvisar på ett märkligt sätt, att de hafva hvälft sig omkring under sin luftiga färd. Den inre bygnaden af en sådan bomb, sönderbruten, har noggrant blifvit framstäld i vidstående träsnitt. Den midtersta delen består af grofva bläddror, hvilka aftaga i storlek mot bombens yta, der man påträffar ett skallikt hölje af omkring en tredjedels tums tjocklek af fast sten, hvilken åter täckes af en skorpa af finbläddrig lava. Jag tror, att man ej kan betvifla, för det första att den yttre skorpan hastigt afsvalnat i det tillstånd, hvari vi nu se den; för det andra, att den inuti då ännu flytande lavan af den genom bombens kringsvängning alstrade centrifugalkraften packades emot den yttre afsvalnade skorpan och sålunda åstadkom det fasta stenskalet; och slutligen att centrifugalkraften, genom att den minskade trycket i bombens midtersta delar, tillät de upphettade ångorna att vidga sina blåsor, hvarigenom den grofbläddriga massan i midten uppkom.
En kulle, som utgjordes af en äldre serie af vulkaniska bergarter och som oriktigt blifvit ansedd som en vulkankrater, är
