märklig för sin breda, svagt urholkade och kretsformiga topp, hvilken blifvit uppfyld med många på hvarandra följande lager af aska och fin slagg. Dessa skålformiga lager komma i dagen på sidan och bilda fullständiga ringar af många olika färger, hvarigenom toppen får ett högst fantastiskt utseende. En af dessa ringar är hvit och bred samt liknar en sådan bana, på hvilken man låter hästar springa volt, hvaraf kullen fått namnet »Djefvulens Ridskola». Jag tog med mig stuffer af det ljusröda tufflagret och det är en högst märklig omständighet, att Ehrenberg funnit det nästan helt och hållet sammansatt af ämnen, som varit organiska. Han upptäckte deri några kiselpansrade sötvattensinfusorier och ej mindre än tjugufem olika slags kiselväfnader ur växter, hufvudsakligen gräs. Då alla kolhaltiga ämnen saknas, tror Ehrenberg att dessa organiska ämnen gått genom vulkanisk eld och blifvit utkastade i det skick, hvari vi nu se dem. Dessa lagers utseende förmådde mig att tro, att de blifvit aflagrade under vatten, ehuru jag till följe af det torra klimatet måste antaga, att strömmar af regn sannolikt fallit under något stort utbrott och att sålunda en tillfällig insjö bildats, i hvilken askan föll; men nu kan man misstänka, att insjön icke varit tillfällig. Huru som helst, kan man vara öfvertygad om, att under någon föregående tidpunkt Ascensions luftstreck och naturalster voro helt olika mot hvad de nu äro. Hvar på jordens yta kan man finna ett ställe, der icke noggrann forskning skall upptäcka spår till denna ändlösa krets af förändringar, hvilka denna jord har varit, är och fortfarande kommer att blifva underkastad?
Då vi lemnade Ascension, seglade vi till Bahia på brasilianska kusten, för att komplettera den kronometriska mätningen af jorden. Vi anlände dit den 1 augusti och stannade der fyra dagar, hvarunder jag gjorde åtskilliga långa utfärder. Jag var glad att finna, att den njutning jag hade af ett tropiskt landskap icke i ringaste mån aftagit eller förlorat nyhetens behag. Landskapets beståndsdelar äro så enkla, att det är värdt att omtala dem, såsom ett bevis på af hvilka små, obetydliga omständigheter en utsökt naturskönhet beror.
Landet kan beskrifvas som en ungefär 300 fot hög, jemn slätt, hvilken öfverallt blifvit utskuren till grunda dalar. En sådan ytbildning är märkvärdig i ett granitland, men är nästan allmän i alla dessa lösare lager, hvaraf slättländer vanligen bestå. Hela ytan är betäckt med åtskilliga slag af resliga träd, omvexlande med fläckar af odlad mark, på hvilka hus, kloster och kapeller höja sig. Inom vändkretsarne går naturens vilda yppighet icke ens förlorad i närheten af stora städer, ty den naturliga
