efter någon tid, om de också i förstone icke kännas synnerligt. Sådana äro bristen på utrymme, på afskildhet och ro; den tröttande känslan af ständig brådska; saknaden af små beqvämligheter; förlusten af husligt umgänge; äfvensom af musik och andra inbillningens nöjen. När sådana obetydligheter omnämnas, är det tydligt, om man undantager sådana som uppkomma genom olyckshändelser, att sjölifvets verkliga vedermödor numera icke komma i fråga. Den korta tiden af sextio år har åstadkommit en förvånande åtskilnad i lättheten att företaga en aflägsen sjöresa. Ännu på Cooks tider utstod den, som lemnade sitt hem för sådana resor, svåra umbäranden. En speljakt, försedd med allt lifvets öfverflöd, kan numera företaga en jordomsegling. Utom de stora förbättringarne i fartyg och sjöväsende, har Amerikas hela vestkust blifvit tillgänglig och Australien har blifvit hufvudstaden för en uppåtsträfvande verldsdel. Huru olika är icke en persons belägenhet, som nu för tiden lider skeppsbrott på Stilla hafvets kuster, mot hvad det var på Cooks tider! Sedan hans resa har ett halfklot blifvit lagdt till den civiliserade verlden!
Den, som lider mycket af sjösjuka, må noga betänka sig, innan han begifver sig åstad på en lång sjöresa. Jag talar af erfarenhet, det är ingen obetydlig sjukdom, som botas på en vecka. Om han deremot har nöje af sjöväsendet, så kan han få sitt lystmäte i den vägen; men man måste noga komma ihåg huru stor del af tiden under en lång resa som tillbringes på vattnet i jemförelse med dagarne i hamn. Och hvilka äro det omätliga hafvets mycket utropade härligheter? En enformig ödslighet, en vattenöken, såsom araberna kalla det. Tvifvelsutan förekomma några ganska intagande taflor. En månljus natt med den klara himmeln och det mörka glittrande hafvet och de hvita segeln fylda med en sakta blåsande passadvinds milda flägtar; en död stiltje, med den sig häfvande hafsytan blank som en spegel och allt tyst, utom de emellanåt trögt slående seglen. Det kan vara rätt bra att en gång se en orkanby, med dess yrande skum och lössläppta raseri eller den häftiga stormen och de skyhöga vågorna. Jag tillstår dock att min inbillningskraft hade målat mig någonting mera storartadt, mera förfärligt i den fulla stormen. Den är ett ojemförligt vackrare skådespel, när man ser den på stranden, der de böjda träden, fåglarnes vilda flygt, de mörka skuggorna och de ljusa dagrarne, flodernas brus, förkunna de lössläppta elementernas strid. På hafvet flyga albatrossen och den lilla stormfågeln som om stormen vore deras rätta element, vattnet höjer och sänker sig som om det fullgjorde sitt vanliga åliggande, endast fartyget och dess invånare tyckas vara vredens föremål. På en ödslig och för vågorna utsatt
