jemna länder, såsom Pampas, tyckas sällan vara gynnsamma för trädväxten. Detta kan möjligen tillskrifvas antingen vindarnes styrka eller vattenafloppets beskaffenhet. Man kan likväl icke i landets natur omkring Maldonado utfinna någon sådan orsak. Bergshöjderna erbjuda skyddade lägen, hvilka ega olika slags jordmån; rännilar äro vanliga i nästan hvarje dalbotten och markens leriga beskaffenhet synes passande att qvarhålla fuktigheten. Man har med mycken sannolikhet framställt den åsigten, att förekomsten af skog i allmänhet beror på den årliga nederbörden; men i detta land falla täta och häftiga regn under vintern; och sommaren, ehuru torr, är det likväl icke i någon öfverdrifven grad. Vi se nästan hela Australien betäckt med höga träd och likväl eger detta land ett mycket torrare luftstreck. Följaktligen måste vi söka efter någon annan okänd orsak.
Om vi inskränkte vår undersökning endast till Sydamerika, skulle vi visserligen frestas antaga, att träd trifvas endast under ett mycket fuktigt luftstreck; ty skogsgränsen följer der på ett högst anmärkningsvärdt sätt de fuktiga vindarnes områden. I södra delen af Amerika, der med fuktighet från Stilla hafvet mättade vestliga vindar äro de rådande, är hvarje ö på den inskurna vestkusten från 38:e breddgraden till yttersta spetsen af Eldslandet tätt betäckt med ogenomträngliga skogar. På Cordillerans östra sida, under samma breddgrader, der en blå himmel och ett angenämt klimat bevisa att luften blifvit beröfvad sin fuktighet under sin gång öfver bergen, hafva Patagoniens torra slätter en mycket svag växtlighet. I de nordligare delarne af Sydamerika, inom gränserna för den ständiga sydostliga passadvinden, är östra sidan prydd med praktfulla skogar och deremot kan man kalla vestkusten från 4:e till 32:a graden sydlig bredd en öken, medan på samma vestra kust, norr om 4:e graden sydlig bredd, der passadvinden förlorar sin regelbundenhet och häftiga regn tidtals falla, Stilla hafvets stränder, som i Peru äro så ytterst ofruktbara, nära Cap Blanco antaga den yppiga växtlighet, hvarför Guyaquil och Panama äro så berömda. Följaktligen intaga i södra och norra delarne af Sydamerika de kala och skogbevuxna trakterna motsatta lägen i förhållande till Cordilleran och dessa lägen bestämmas skenbarligen af de rådande vindarnes riktning. I midten af Sydamerika ligger ett bredt förmedlande bälte, som innesluter det mellersta Chile och La Plata-provinserna, der de regnförande vindarne icke behöfva öfvergå några höga berg och der landet hvarken är trädlöst eller helt och hållet betäckt med skogar. Men äfven om den inskränkes till Sydamerika, har lagen att skogar trifvas endast i ett luftstreck, som göres fuktigt genom