vilja säga: »Eftersom jag inte kan undkomma dessa enträgna människor, så skall jag åtminstone visa dem, att jag inte bryr mig om att höra på vad de säga. Jag skall försöka vagga mig själv till sömns. Det vore bästa sättet att visa dem hur litet jag frågar efter dem.»
Dragomanen antydde också för den resande, att all deras möda skulle bli fåfäng, och att de inte skulle få höra ett klokt ord från Mesullam, när han var i detta lynne. Men den europeiske främlingen tycktes ha förälskat sig i Mesullams otroliga fulhet och besynnerliga åtbörder. Han såg på honom med samma nöje som ett barn, då det betraktar ett vilt djur i ett menageri, och han hade lust att fortsätta samtalet.
»Säg honom, att jag inte skulle ha besvärat honom med att tyda denna drömmen,» sade han, »om den inte på sätt och vis hade kommit tillbaka till mig än en gång! Låt honom veta, att jag för ett par veckor sedan besökte Sofiamoskén i Konstantinopel, och att jag, sedan jag hade vandrat igenom hela den härliga byggnaden, steg upp på en läktare för att få en bättre överblick av den sköna kupolsalen! Säg honom vidare, att man hade låtit mig komma in i moskén under en gudstjänst, när den var uppfylld av folk! På var och en av de otaliga bönemattor, som betäckte golvet i mitthallen, stod en man och förrättade sin bön. Alla, som deltogo i gudstjänsten, gjorde samma rörelser samtidigt. Alla lade sig på knä, kastade sig framstupa och reste sig på samma gång. Alla
