det gick till, men jag har gjort det. Säg mig nu vad dessa tre saker ha att betyda!»
Dragomanen översatte detta för Mesullam, men spåmannen var alltjämt i samma misstänksamma och knarriga lynne. »Det är säkert, att denne främlingen vill driva gäck med mig,» tänkte han. »Måhända vill han reta mig till vrede med allt detta tal om Kristus.»
Han skulle ha föredragit att inte svara alls, men när dragomanen envisades, yttrade han ett par ord.
Dragomanen tvekade att översätta dem.
»Vad säger han?» frågade den resande ivrigt.
»Han säger, att han inte har något annat att svara er, än att drömmar äro drömmar.»
»Säg honom då från mig,» svarade främlingen en smula förargad, »att detta inte alltid är sant! Det beror helt och hållet på vem som drömmer dem.»
Innan ännu dessa ord hade blivit översatta för Mesullam, hade européen rest sig och med lätta och spänstiga steg vandrat bortåt den långa gången.
Men Mesullam satt stilla och grubblade över hans svar i fem minuter. Därpå föll han på sitt ansikte tillintetgjord. »Allah, Allah! Två gånger på samma dag har lyckan gått förbi mig, utan att jag har infångat henne! Vad har din tjänare gjort för att misshaga dig?»
