FAR OCH GOSSARNA sitta en regnig oktoberkväll i en tredjeklasskupé på väg till Stockholm. Far är ensam på en bänk. Gossarna sitta mittemot, tätt tryckta intill varandra, läsande en Jules-Verne-roman, som bär titeln Sex veckor i ballong. Boken är mycket nött. Gossarna kunna den nära nog utantill och ha fört ändlösa diskussioner om den, men de läsa den alltjämt med samma nöje. De ha glömt allting för att följa de djärva luftseglarna tvärsöver Afrika och lyfta sällan ögonen från boken för att betrakta de svenska bygder, som de fara genom.
Gossarna äro mycket lika varandra. De äro av samma längd, äro klädda på samma sätt i blåa skolmössor och gråa ytterrockar och ha båda stora, drömmande ögon och små uppnäsor. De äro alltid goda vänner, följas alltid åt, bry sig inte om andra barn och tala alltid om uppfinningar och upptäcktsfärder. Till begåvningen äro de rätt olika. Lennart, den äldste, som är tretton år, går det trögt för i skolan, och han kan knappt följa med sin klass i något ämne, Till gengäld är han
