mor. De få brev från henne var dag, och hon sänder dem papper och frimärken, så att de skola kunna svara henne.
Mors brev innehålla mest förmaningar, att de skola vara snälla mot far. Hon skriver jämt om hur älskvärd far var, då hon först lärde känna honom, och berättar dem hur strävsam och arbetsam han var i början av sin bana. De skola vara ömma och goda mot honom. De få aldrig glömma hur olycklig han är.
»Om ni är riktigt snälla mot far, så tycker han kanske, att det är synd om er, och låter er komma hem till mig,» skriver mor.
Mor berättar, att hon har varit hos prosten och borgmästaren för att fråga om det inte skulle vara möjligt att få tillbaka gossarna. Men båda två ha svarat henne, att det inte fanns någon hjälp. Gossarna måste förbli hos sin far. Mor ville flytta till Stockholm för att åtminstone få se sina gossar någon gång, men alla människor råda henne att ge sig till tåls och se tiden an. De tro, att far snart kommer att tröttna vid gossarna och skicka hem dem. Mor vet inte rätt hur hon skall göra. Å ena sidan tycker hon, att det är förskräckligt, att hennes gossar leva i Stockholm utan någon, som tar vård om dem, och å andra sidan vet hon, att om hon far ifrån sitt hem och lämnar sin tjänst, kan hon inte ta emot dem och försörja dem, om de bli fria. Men till julen skall mor i alla händelser komma till Stockholm och se om dem.
Gossarna skriva och berätta vad de göra hela
