och eftersom de inte vilja visa brevet, står där naturligtvis något fult om honom. Gossarna röra sig inte, och far lyfter handen för att slå till Lennart, som sitter framför bordslådan. — »Rör honom inte!» ropar då Hugo. »Vi talade bara om något, som Lennart har hittat på.»
Hugo vräker undan Lennart, rycker upp lådan och får fram ett papper, som är fullklottrat med luftskepp i de mest besynnerliga former. »Lennart har i natt tänkt ut ett nytt slags segel till sitt luftskepp. Det var om detta, som vi talade.»
Far vill inte tro honom. Han lutar sig ner, söker igenom lådan, men finner ingenting annat än pappersark, betäckta av ritningar, föreställande luftballonger, fallskärmar, flygmaskiner och allt annat, som till luftsegling hör.
Till gossarnas stora förvåning slänger inte far allt detta genast ifrån sig, inte heller skrattar han åt deras försök, utan han betraktar noga blad efter blad. I själva verket har far också litet anlag för mekanik, och han har intresserat sig för hithörande saker förr i världen, medan hans hjärna ännu dugde till något. Snart börjar han göra frågor om meningen med det ena och det andra, och eftersom hans ord förråda, att han är djupt intresserad och att han förstår vad han ser, bekämpar Lennart sin förlägenhet och svarar honom först dröjande, men sedan med allt större villighet.
Snart äro far och gossarna inbegripna i ett djupsinnigt resonemang om luftskepp och luftsegling. Sedan de väl ha kommit i farten, prata
