gossarna ohejdat och ge far del av alla sina planer och storhetsdrömmar. Och på samma gång som far nog begriper, att gossarna inte kunna flyga långt med de luftskepp, som de nu konstruera, är han mycket imponerad. Hans små söner tala om aluminiummotorer, aëroplaner och jämviktslägen som om de enklaste saker i världen. Han har trott, att de voro riktiga dumhuvuden, därför att det inte gick bra för dem i skolan. Nu tycker han med ens, att de äro ett par små vetenskapsmän.
Och de högtflygande tankarna och förhoppningarna, dem förstår far bättre än något annat. Han känner igen dem, han har själv drömt på samma sätt, och han har ingen lust att skratta åt sådana drömmar.
Far går inte ut vidare den förmiddagen, utan sitter och språkar med sina gossar, ända tills det är tid att hämta middagsmaten och duka bordet. Och vid det laget äro gossarna och far riktigt goda vänner till deras stora och ömsesidiga förvåning.
⁎
Klockan är elva på kvällen, och far går raglande framåt gatan. De små gossarna gå på ömse sidor om honom. De ha varit ute och sökt upp honom i ett av hans tillhåll, och där ha de ställt sig tätt innanför dörren utan att säga något. Far satt ensam vid ett bord med en stor, mörk toddy framför sig och lyssnade till en damorkester,
