han på samma sätt med Maja Lisa. Han tog henne i famn och kysste henne.
Inte ett ord sa han, utan så var han borta. Men allt, vad denna karlen gjorde, kom plötsligt och överraskande, just när man minst väntade det, så att man hann aldrig att sätta sig till motvärn.
Det blev i alla fall lilljänta och ingen annan,
som gjorde slag i saken. De främmande tog
avsked och reste sin väg, strax efter att mamsell
Maja Lisa hade följt med mormor ner på
brygghuskammarn. Det måtte inte ha varit riktigt bra med
prästen, för han blev sittande i sin stol och gick
inte med dem ut på trappan och tog farväl. Så
snart som de var borta, kom prästfrun in till
honom och sa, att hon hade satt fram litet
aftonvard i saln. Hon tyckte, att han behövde något
att stärka sig med efter allt, vad han hade gått
igenom. Men han bad bara, att han skulle få
vara i fred. Det var lördags kväll, och han fick
lov att skriva färdig sin predikan.
Han tog också fram sina papper ur skrivbordslådan och raspade ner ett par rader. Men mer blev det inte heller, utan han kastade pennan ifrån sig.
Han sköt stoln tillbaka och gick fram och tillbaka på golvet en lång stund. Därpå lade han sig på hörnsoffan. -Det blev alldeles tyst nu, och lilljänta började undra om han hade somnat. Det
