bekymmer. Helga höll honom alltför härlig och präktig för att hon skulle våga höja sina blickar till honom. Gudmund märkte också snart, att han inte behövde hålla henne på avstånd. Hon var mer skygg för honom än för någon annan.
Samma höst som Helga kom till Närlunda, gjorde Gudmund många besök hos nämndemannens på Älvåkra, och det talades mycket om att han skulle ha goda utsikter att bli måg där i gården. Fullt viss om att han hade haft framgång med frieriet blev man först under julen. Då kom nämndemannen med hustru och dotter till Närlunda, och det var tydligt, att de hade rest dit för att se hur Hildur skulle få det, om hon gifte sig med Gudmund.
Det var första gången, som Helga såg henne, som Gudmund skulle gifta sig med, på nära håll. Hildur Eriksdotter var ännu inte tjugu år, men det var det märkliga med henne, att ingen kunde se henne utan att tänka på vilken ståtlig och präktig husmor det en gång skulle bli av henne. Hon var högväxt, starkt byggd, ljus och vacker och såg ut att tycka om att ha många omkring sig att ta vård om. Hon var aldrig skygg eller blyg, talade mycket och tycktes veta allting bättre än den, som hon talade med. Hon hade gått i skola i staden ett par år och hade de vackraste kläder, som Helga hade sett, men hon föreföll inte flärdfull eller fåfäng. Så rik och så vacker, som hon var, hade hon när som helst kunnat bli gift med en herreman, men hon sade alltid, att
