upp något föremål och slängde det bort i moraset. Därpå gick han genom den lilla trädgårdstäppan, sprang över en gärdsgård och avlägsnade sig bortåt vägen.
Så snart sonen var ur sikte, gick Erland i sin tur ut och begav sig som han bort till sumpmarken. Här vadade han ut i dyn, lutade sig snart nog ner och tog upp något, som han hade stött emot med foten. Det var en stor fällkniv, som hade det största bladet avbrutet. Han vände den på alla håll och synade den noga, ännu medan han stod kvar i vattnet. Därpå stoppade han den i sin ficka, men tog upp den och granskade den ett par gånger till, innan han gick tillbaka in i huset.
Gudmund kom inte hem, förrän alla hade lagt sig. Han gick genast till sängs utan att röra kvällsvarden, som stod framdukad i storstugan.
Erland Erlandsson och hans hustru lågo i lillkammaren. I första dagningen tyckte sig Erland höra fotsteg utanför fönstret. Han steg upp, sköt undan gardinen och såg, att Gudmund gick ner till sumpmarken. Han tog av sig strumpor och skor, gick ut i vattnet och vandrade fram och tillbaka likt en, som söker något. Han höll på med detta en lång stund, gick så upp på stranden, som om han hade ämnat gå sin väg, men vände snart tillbaka till sitt sökande. En hel timme stod fadern och såg på honom. Då begav Gudmund sig in i huset och gick åter och lade sig.
På pingstdagen skulle Gudmund fara till
