och flyttade nervöst hatten ur den ena handen i den andra, synbarligen osäker om, vad han borde göra.
»Den här affären är då sannerligen mer än egendomlig», utbrast han slutligen; »den är alldeles obegriplig!»
»Å, tycker ni det, mr Lestrade?» inföll Gregson triumferande. »Jag har också hela tiden trott, att ni skulle komma till den slutsatsen. Har ni lyckats finna sekreteraren, mr Joseph Stangerson?»
»Sekreteraren, mr Joseph Stangerson», svarade Lestrade högtidligt, »fanns vid sextiden i morgse mördad i Hallidays privathotell.»
VII.
LJUS I MÖRKRET.
Den nyhet Lestrade så oförberett meddelade oss, var så oväntad och så betydelsefull, att ingen av oss kom sig för att yttra ett enda ord. Gregson rusade upp ur sin stol och slog i häpenheten omkull sitt whiskyglas. Jag stirrade under tystnad på Sherlock Holmes, som satt med sammanpressade läppar och dystert rynkade ögonbryn.
»Stangerson också!» mumlade han. »Komplotten blir allt mer och mer invecklad.»
»Gud ska' veta, att den var invecklad nog förut», knotade Lestrade, i det han slog sig ned på en stol. »Jag tycks ha kommit rakt in i ett slags rådplägande församling.»
»Är ni — är ni — riktigt säker på, att vad ni nyss sagt, är sant?» stammade Gregson.
»Jag kommer direkt från hans rum», svarade Lestrade; »jag var den förste, som upptäckte vad som skett.»
»Vi ha just nu hört Gregsons åsikt om saken», anmärkte Holmes. »Skulle ni å er sida vilja tala om för oss, vad ni sett och gjort?»
»Med största nöje», svarade Lestrade. »Jag bekänner ärligt och uppriktigt, att jag trodde
