I.
PÅ DEN STORA SALTSTEPPEN.
I mellersta delen av det stora Nordamerikanska fastlandet ligger en ofruktbar, förtorkad ökentrakt, som under många år varit ett nästan oöverstigligt hinder för civilisationens framträngande. Från Sierra Nevada till Nebraska och från Yellowstone River i norr till Colorado i söder utbreder sig ett område, där ödsligheten och tystnaden föra spiran. Naturen har dock ej samma kynne överallt i den hemska nejden. Man påträffar där höga, snöklädda berg, likaväl som mörka, djupa dalgångar. Där finnas snabbt framilande floder, som störta sig genom trånga »canons», och även oerhört stora slätter, vilka om vintern äro vita av snö, om sommaren grå av salthaltigt, alkaliskt stoft. Men hela regionen har samma karaktärsdrag: ödslighet, ogästvänlighet, elände.
Detta dysterhetens och förtvivlans hemland härbergerar ej några invånare. En hord »Pawnees» eller »Blackfeet», på väg till andra jaktmarker, passerar kanske tillfälligtvis dessa öde trakter; men även de djärvaste bland de djärva äro glada att få vända ryggen åt de hemska slätterna och åter känna präriens sammetslena grönska under sina fötter.
