»Den är troligen högst intressant — i vad det kemiska angår», sade jag, »men praktiskt sett — —»
»Men inser ni då ej, att det är den mest praktiska mediko-legala upptäckt, som blivit gjord under de sista åren? Inser ni ej, att den ger oss ett oomtvistligt bevis gent emot blodfläckar? Kom fram hit!»
I sin iver grep han tag i min rockärm och drog mig med sig fram till bordet, vid vilket han nyss arbetat.
»Här ha vi litet friskt blod», sade han, stack en lång nål i sitt ena finger och lät en stor droppe blod rinna ner i ett provrör.
»Nu skall jag späda ut den här bloddroppen med en hel liter vatten. Ni märker själv, att blandningen ser ut som klart, rent källvatten. Blodmängden kan ej vara större i förhållande till vattenmängden är 1 på 1,000,000. Men jag tvivlar likväl ej på resultatet.»
Under det han talade, kastade han in i röret par små vita, kristallartade korn och tillsatte några droppar av en genomskinlig vätska. Inom ett ögonblick antog kärlets innehåll en mörkbrun färgton och ett brunt slam avsatte sig på glasrörets botten.
»Å, se, se!» utbrast Sherlock Holmes. Han klappade händer och såg lika förtjust ut som ett barn som fått en ny leksak.
»Vad säger ni om det?»
»Det tycks vara ett mycket fint, vanskligt prov.»
»Härligt! Storartat! Det gamla provet med guaiacum var ytterst klumpigt och osäkert. Så är även förhållandet med den mikroskopiska undersökningen av blodkropparne. Denna senare undersökning är alldeles värdelös, om blodfläckarne äro ett par timmar gamla. Men det här provet tycks utfalla lika säkert, vare sig blodet är friskt eller torrt. Hade denna upptäckt blivit gjord förr, skulle hundratals människor, som nu vandra fria omkring på jorden, länge sedan ha måst plikta för sina ogärningar.»
»Tror ni det?» sade jag en smula häpen.
»Utslagen i brottmål bero mycket ofta bara på den enda saken. En man misstänkes kanske för ett brott först hela månader efter att det blivit begånget. Hans linne och hans kläder bli undersökta, och man finner rödbruna fläckar på dem. Härröra dessa fläckar från blod eller lera, rost eller fruktsaft, eller vad kan väl ha orsakat dem? Denna fråga har bragt mer än en sakkunnig i förtvivlan, och varför? Jo, emedan man ej ägde något fullt tillförlitligt prov. Nu ha vi Sherlock Holmes-provet och svårigheten är övervunnen.»
Hans ögon strålade, när han sade detta. Han lade landen på hjärtat och bugade sig för en av hans inbillning frambesvuren, applåderande folkmassa.
»I så fall ber jag att få lyckönska er», sade jag, förvånad över hans hänförelse.
»Vi hade ju målet mot von Bischoff i Frankfurt förra året. Han skulle med all säkerhet ha blivit hängd, om min upptäckt då varit gjord. Och så ha vi Mason från Bradford, och den omtalte Müller, och Lefèvre från Montpellier och Samson från New Orleans. Jag skulle kunna nämna tjogtals fall, för vilka detta prov hade varit avgörande.»
»Ni tycks vara ett levande brottmålslexikon», sade Stamford skrattande. »Ni borde ge ut en tidning, som behandlade dylika ämnen. Kalla den ’Polisnytt från flydda dagar’.»
