När Bergsman ned i bergen grå
har of-hårdt bröd at bijta på
ok en ann staans:
Ho sig uphäfwa wil mäd wåld i annars kall,
Stoort under, om han eij sig re’er ett of-hårdt fall.
Tycker dä kunde skrifwas off mäd tu ff ok pronuncieras mäd tu ff, så låter dä bättre.
O-mycke är af of-mycki; »o-mycke mycke».
Ellipsis: »Christierns tijd tycktes will komm’ i gän» för: tycktes at willja komm’ igen. »Jag troor, men jag troor däd är inte så wisst» för: jag troor, at däd är inte så wisst. »De sa’ de wore där för: at de wore där. Hoos grannars, hoos Johan Påhls.
Tom ledighet, tijd, rum. »Bede Gud om nåde, medan i hafwen toom.»
Munngott dricka.
Ol-Erik, Jens-Erik Alarik, Genserik.[1]
Ättgoder af god ätt, ångerlös, dåre, dårsk; Drott’n (ännu i Island), äggia tillskynda; Elver, Bergsgudar, som intoge folken til sig ok förwillade dem; »Elven leker med honom», Elvekung, Elvedants; fänad, feeg, som doger liitet ok snart skal dö; börfast, wäderfast; Warsel, åtwarsel, at gifwa warsel; heller foot-spaar än foot-spår; Gast, en ond ande. Otycke, när något eij tyckes eller behagar.
Fläskesöndag fastlagssöndag; Walen frusen, handwalen, wahlhändt; häll, klippa, högt ställe. Herdig kar, stark; hugblöd rädd; ildt ondt, ild; weta på en ymm, hymm, hymn, hamn; Kona, gott ord hos de Danske, tillägges Droningar, som Quin hos de Ängelske; Qwäll. Landfarsoot, gängse sjukdom; en ond harpare, som slår altid på samma sträng; Lootsman; på må-få, »kan ske du må eij få»; Miss-mäle, mis-taal, mis-tala seg, försee sig i taal; mumma hemligen twifla; Mödräng pijgswinn; Mare-rijdin; »somme taga book, somme ook». Pilträ, wåre Palmer; prata, som illa kan tala; nymäre synderligen nytt; sielfwillje, sielfwild, sielfwiljelse
3. Teelnings-ord.
Den tredje Classen eller ordebalken har i sig en hoop nye telningar af gamle stammar ok rötter. Med telningar förstår jag här icke allenast Derivativa utan ok Composita.
- ↑ Här ha handskrifterna på något öfver en sida en lista på ord och uttryck ur det gamla lagspråket.
