Swea ok Götha Fatabuur, bestående af idelige gamle ord, dem han där i utleetar, är en Book i qvarto wijd pass en hand tiock, om hon skulle blij rätt tilhopa skrifwen. A är där aftryckt, där i ut-tydes adel, ädli, odaljord ok mycki tocka odal-ord.
Dictionarium Etymologicum, där i han ställer fyra eller fem rötter eller radices til alle språk, ett lijte männ arbetsamt wärck, wackert, om däd icke wore för universelt ok af för widt utseende, skrifwit i Folio, männ icke alt rentskrifwit, eij heller i ordning satt. Ok ska den wara starck i språken, som lyckligen ska’ taa i hoop därmäd. ’Register öfwer Wästgöthe-Lagen’, där i han en god deel af sitt ord-wett yppar, [är] tryckt wijd ändan af bemälte Lag.
Hercules, tryckt twå gångor i Upsala i discant form i Octavo, förste gången 1658, om iag mins rätt. Nu är han tillijka mäd hans andre Poëmata, dem han efter min trägne begäran lätt sammanhämta ok tryckia, uplagd i Qvarto i Stockholm 1668, däri äre den fångne Cupido, Freds-afl, Hälse-prijs etc.
Archimedes reformatus på Swenska tryckt i Qvarto; den har jag hördt meer æstimeras af androm, än af honom sielf. Ty han sade sig nu myckit bättre hafwa påfunnit, täd han wille författa i sin Linea Carolina, hwilken blef dock tilbakas, som myckit annat.
Messenius har wijst stoor ifwer i Swenske handlingars hoopsökiande, har skrifwit på Latin Sweopentatropolis, ä’ til säijandes Swensk-fem-hufwudstad, näml. Upsala, Sigtuna, Wisby, Biörkö, Stockholm, där i han wäl nå ha’ måtta lätt ut; Genealogiam regum et nobilitatis sveticæ.
Twenne Schroderos ha wij haft, starcke swenske både twå, bägge af däd förnamnet Erik. Den ene kunglig Translator, för-tolkat Livium, Iohannem Magnum, Cominæum, Osiandri Körkihistoria, Kegelii betractelser. Den andre Erik Schroderus Upsaliensis har verterat Ianuam Lingvarum, däri han är, som fordras, heel ord-rijk; så har han ok skrifwit ett lijtit Lexicon på swänska, Latin, Tyska ok Finska; är man en lijten book-unge i duodes, intitulerad: ’Lexicon Scandicum, in quo qvatuor Lingvæ, per totam Europam primariæ Latina, Suetica, Germanica et Finnonica, comprehenduntur’. Så är wäl meningen, at han håller ok Finska språket för ett af de förnämste i Europa. Denne Schroderus tidige frånfall beklagar Loccenius i sine ’Antiqvitatibus Sveo-Gothicis’ ok säger, at om han hade fått lefwa, hade Swerje haft i honom en wacker kaar til bokwäsendet etc. Han bleef förd, stacker, af en häftig wäder-ilning utaf Norrbroo i Strömen, i täd han seent om en affton kom ifrån en god
