»Derföre lät Tiberius sine söner upfostras wid Krigshären, at de skulle wänjas-af från Hofwes wällust ok öfwas til Krijget, ok gagna (winna) sig soldaternas vänskap», »I feldt gagnas (winnes) förfarenhet af tijden».
Kräfwa, kräfja. »Til commendera kräfwes meer wett än til lyda», som til at ställ-an en bygning wil meer förstånd än til at timbra ok mura; däd ene kommer meer på Hufwut, däd andre meer på Handen.
Eld ok iis. »En ostadig menskjas sinne waggar og wagglar ibland ymse tank-wågor, slinger millan ymse wäggar, springer från El'n til Isen, från Is'n til El'n», ha'r inte hoof mäd sig i kärlek ok haat, obort hvart på bär.
Lust-hoof tör kunna säijas, som man säger maag-hoof; »han weet inte maag-hoof», har ingen måtta mäd sig, inte mått, måttlighet.
Lusta til Hercules:
Dock mä' måtta så måste däd skee, din Häst lära tumbla,
At du [må] sköns war' af adelig blood ok meer än en Bonde.
Thess för til thess eller dess; thesst för til dess at.
Dig sielfwer du mig gaf til säker trohets pant,
Thesst Morgonrådnan oss i kärlek sammanfant.
Tils. Så kan man ok säija tils för til dess:
Ok öfwerlåtit mig dig sielf til underpant,
Tils aftonrodnan oss i glädie sammanfant.
Baxna. »Konungs dömets börda är för tung på ens Axel paar; de styfweste skuldror måste derföre baxna, om icke Landets Trohet dem underhåller.» Eller säijes ok i samme mening: bugna, krookna, gee swijga, swickta, signa neder, digna.
Af så månge synonymis sijr man språkets ymnighet, allenast de sättes i bruk.
Oförlijklig. »Din oförlijklige fägring»; rätt skull dä' wäl heta: oförlijknelig, incomparabilis, af förlijkna, ok oförlijklig, irreconciliabilis, den som inte wil eller kan förlijkas. Så kunde jag säija: »en oförlijklig fijende». Men efter dä skulle wara alt för strängt, om man skulle anssa så just alle små minutier, ty må man wäl säija »en oförlijklig skönhet», som Tysken säger unvergleichlich.
Anlocklig eller anlockande.
En, twå; ett, tu. Märken, at en har twå i pluralis, ok ett tu. En stol, twå stolar; Ett huus, tu huus; En kar, twå karar; Ett qwinfolk,
