Här war dä, som Titteln främst lofwade en Swensk ordeskötsel, angående Bokstäfwer, Ord ok Ordesätt.
Bokstäfren har iag welat förfäckta i Tryck ok Skrifwande, sådane som här stå, til mälning Latinske, åtminstone ur den Latinske Wärden, til bruket de samme som förr, allenast i bätter staafriktighet förde. Orden har iag gillat, de främmande, som härtils ha wunnit Borgerskap i Swerje, de andra må man härefter inte så lätt släpp' in, så framt de icke ha någon god recommendation, utan meer framdraga wåre egne, somlige gamble, somlige nye, somlige gemeene, somlige rare, somlige i egen bemärkelse, somlige metaphorisk. Ordesätten har iag utdragit ur dialecterne eller munnlagen, de bäste eller ok de som mig ha tyckt de bäste, ok lemnat en ann sitt omdöme, däd iag altijd är beredd tilbörligen at wörda ok ähra. Ok som de Greeker, wåre studiers uphofsmän, ok sedan de Latiner, deras efterfölljare ha foogat så nätt deras ord tilsamman, at hvar ok en af andre nationer, som har fått aller så lijte liuus där i, gerna tilstår deras perfection; ty har iag ok understått mig at öfwersättja tåf dem någre taal-maneer, dem iag til en försmak har infordt, rätt som man af ett glaas smakar heele tunnan, ok en moor-i-gåhln i sitt inköp af en lijt'n bijt dömer om hele rästen, som af lijte wätta på fingret om hele honingskrukan.
Den närwarande Werden sijr ok sijne studier i hög grad, ok prålar Frankrijke med sin prackt, at ded begynner at hota de Romare, ok om ded får en så god Ciceronem, Virgilium, Florum, som ded reda har Plautum ok Terentium i Moliere ok Corneille, lärer Fransyskan snart täfla med Latinen om Husbonde kastet i Europa.
Äntligen när dä kommer alt i kring, tor Parnass blij transporterad på Upsala högar, ok Brunkeberg, Åmberg, Kinnekulle, Bispergs klack etc. afgee så månge Pinder ok Olymper, hälst efter Musæ oss närmare ok närmare nalkas, ok wij hafwe uti Prophetierne, at anden skal hwijlas i Norden.
I gemen sättias fyre Hufwudspråk, Hebraiskan, en moder til de Asiatiske; Greskan, en moder til ded Slawoniske, uphof til ded Polske, Rysske, Bemiske; ok Latinen, ursprung til däd Italienske, Spanske, Franske; Tyskan, rooten til ded Swenske, Danske, Götske.
De Venders rijke war, förr ded nu kallas neder Tyssland, en tijd Saxen, neml. ifrån Bremen, Luneburg, Magdeburg, Brandeburg, Slesien, Prussen, Lifland, ok alt hvad wid Östersiön på den sijdan gränsade, som Pommern, Mekelburg, Lybeck, Hamburg etc. Ehuruwäl desse Vender en tijd hade sitt egit språk, så ok sijne egne
