Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
70
Samuel Columbus, en svensk ordeskötsel.
Den Gud, den samme Gud skal okså werden ände.
Kan war en goder man, men eij en god Poët, har himmelskraft, som eij druckit Poëtisk saft. Ded är inte nog at pijna in glosan i rijm. En Poët fordrar medfödd artighet, lärdom ok öfning, ett högt gemöte, kunna tänka ypperlige ting, hans taal uplyfter sig frå jorden.
Solen har sit lius utsträckt
Ok stiernors här utsläckt.
De foglar lätte
Sig färdigt sätte
På grönan lindeqwist ok siunge ottesång.
Den stålte hönemann,
Han gal, med dagen bryter ann.
Marken sig igen gläder;
Den gyllne morgonröda sin himmil skönt bekläder
Ok leer med purpurmunn; al ting så lystelig
Moot den wälkomne dag — mig tycker — frögdar sig.[1]
- ↑ Några korrumperade, meningslösa verser afsluta det hela.
