Sida:En warnande Röst.djvu/12

Den här sidan har korrekturlästs

Honom, som wisat dig så mycket godt, alltsedan du blef född. Dina gerningar wittna emot dig, ty de betyga: ”Jag will icke, att Han skall regera öfwer mig.”

Att wara Guds fiende, att wara Honom olydig, det är wäl det fasligaste tillstånd en menniska kan falla uti. Du fruktar ej för djefwulens ondska, du will undwika fiendskap med menniskor; men du bryr dig ej om den emot synden nitälskande Guden. Omöjligen kan du undwika Hans starka arm, när Han kallar dig fram på räkenskapsdagen. Du skall finna, att ”det är gräseligit, falla uti lefwandes Guds händer.” En gång skall du komma ihog denna warnande rösten, och du skall beklaga, att du med döft öra afhörde de råd, som nu gifwas dig.

4. Döden, domen och ewigheten skola innan kort öfwerraska dig.

Döden går dig till mötes med skyndsamma steg. Då han kommer, hwad har du öfrigt annat, än en swår räkenskap, en smärtande hugkomst af alla dina syndiga nöjen, af all din orättwisa winst, för hwilken du sålt din själ och din salighet? Ja, du måste ställas för Christi domstol. För Honom måste du aflägga en sträng räkenskap för din förwaltning, för din tid, för din kropps och själs lyckliga egenskaper, för dina förmåner framför andra i werlden, och hwarföre du har anwändt allt detta för dina nöjen, för din egen nytta, och icke till Hans ära. Han skall säga: Satte Jag dig i werlden endast på det du skulle hopsamla rikedomar, med förgätande af din odödliga själ? Stiftade Jag Sabbathen, att den skulle af dig ohelgas, och har Jag gifwit dig Salighetens Ord, att det af dig skulle föraktas? Har Jag låtit förkunna min lag och mina bud, att de skulle wanwårdas och öfwerträdas? Utsände Jag