som så älskade en förlorad werld, att ”Han utgaf sin enda Son, på det att hwar och en, som tror på Honom, icke skall förgås, utan få ewinnerligt lif.” Han gaf Honom i döden, på det du skulle lefwa; Han lät Honom dömmas, på det du icke skulle fördömmas af Guds lag, som du öfwerträdt. Huru gudlöst du ock hittills lefwat, huru djup smärtan öfwer dina synder nu må wara, så erbjudes i Evangelio en fri och full tillgift åt dig, så framt du will komma till Gud genom Jesum Christum. Denna lära, om tillgift äfwen för de största syndare, är af den kraft, att den förmår drinkaren att blifwa nykter; den otuktige att blifwa kysk; den swekfulle att blifwa redlig, och dem, som länge stått under mörkrets wälde, att blifwa Guds husfolk.
Besinna derföre, huru Nådens Gud sjelf nedlåter sig, att högeligen bedja dig betänka, hwad din frid tillhörer, innan dagar och år taga en ände; besinna, att den ömsinte Förlossaren, som gaf sitt lif till syndares frälsning, tilltalar dem i dessa nådiga ordalag: ”Kommer till mig, I alle, som arbeten och ären betungade, ty jag will wederqwicka eder;” och att Han, till din uppmuntran, ännu lägger detta dertill: ”den till mig kommer, honom kastar jag icke ut;” att, ehuru länge du gjort Guds nåd motstånd, så är det likwäl i Hans hjerta rum för dig. Nu upphöjd på sin härlighetsthron, skådar Han ännu i dag med medlidsamhet på dig; ännu gifwer Han akt, huru du läser eller hörer dessa rader. I detta ögonblick wet Han, med hwad uppmärksamhet du gör detta, hwad werkan dessa erindringar hafwa på ditt hjerta. Huru är det? Will du ej antaga Honom till din Herre och Saliggörare; will du försumma den nåd, som är dig ännu förwarad?
