andra schackdrag i ordningen var att samla familjen och pröva tvålen på sig själv; han skulle inte rygga tillbaka för något experiment om än så förtvivlat, när det gällde att övertyga adeln om att tvålen var ett oskadligt ämne; återstod sedan något tvivel, måste han infånga en eremit — skogarna vimlade av sådana — helgon kallade de sig, och de troddes vara helgon. De voro obeskrivligt heliga och gjorde underverk och alla hade stor respekt för dem. Om en eremit kunde överleva en tvagning och detta ändå icke övertygade en hertig, var det bäst att uppgiva hoppet och låta hertigen våra i fred.
Så fort mina missionärer anträffade en vandrande riddare på landsvägen, tvättade de honom och när han hämtat sig läto de honom gå ed på att han skulle skaffa sig ett reklambräde och ägna sina återstående dagar åt befrämjandet av tvålens bruk och civilisationen. Följden var att arbetarnas i facket antal ökades så småningom och reformen genomdrevs i sakta mak. Min tvålfabrik fick snart erfara det. I början hade jag bara två biträden, men innan jag begav mig hemifrån hade jag redan anställt femton och arbetet fortgick både natt och dag. Det atmosfäriska resultatet blev så märkbart att kungen var nära att svimma och gick och flämtade under det han förklarade, att han inte trodde sig tåla vid det mycket längre, och på sir Lancelot verkade det till den grad att han knappt gjorde annat än gick fram och tillbaka på taket och svor, fastän jag sade honom, att däruppe var det värre än på något annat ställe, men han sade, att han ville ha luft. Han bråkade alltid med att ett palats icke var lämpligt till tvålfabrik och sade, att om någon anlade en sådan i hans hus kunde han ge sig hin på att han skulle strypa honom. Det fanns ändå damer i närheten, men det brydde sig de där människorna inte om. De kunde svära i barns närvaro, om vinden låg åt deras håll när fabriken var i gång.
Den missionär vi nu mötte hette La Cote Male Taile och han sade, att detta slott beboddes av Morgan le Fay, kung Arturs syster, gift med kung Uriens, härskaren i ett rike ungefär så stort som distriktet Columbia — man kunde stå mitt inne i det och kasta sten in i
