104
och när man kom till själva poängen, brusto alla i ett gapskratt, som kom slottet att darra i sina grundvalar. Damerna svarade med historietter, som kunnat komma drottning Margareta av Navarra eller själva den stora Elisabet av England att gömma ansiktet bakom näsduken, men det var det ingen som gjorde här, här skrattade man bara — eller, rättare sagt, här tjöt man. I nästan alla dessa rysliga historier voro kyrkans män de dristiga hjältarna, men det sårade ingalunda kaplanen, han skrattade han som de andra, ja, han gjorde mera än så. På uppmaning föredrog han en visa, som var minst lika vågad som någon annan som den kvällen sjöngs.
Vid tolvtiden på natten voro alla uttröttade och förbi av skratt samt de flesta druckna; några voro gråtmilda, några smeksamma, några uppspelta, några grälsjuka och några lågo dödfulla under bordet. Bland damerna var det mest upprörande att se en mycket vacker ung hertiginna, som gift sig samma dag. Just sådan hon var kunde hon några hundra år i förtid ha suttit modell för porträttet av dottern till hertigen av Orléans (regenten kallad) vid den beryktade middag, från vilken hon, smädande, överlastad och hjälplös, blev buren till sin säng i l'Ancien Regime's beprisade och saknade dagar.
Plötsligt och just som prästen lyft händerna och alla medvetna huvuden böjts i vördnadsfull väntan på den kommande välsignelsen, visade sig under dörrens bågvalv längst nere i salen en gammal krokig, vithårig dam, stödd mot en kryckkäpp. Hon lyfte käppen, pekade på drottningen och utbrast:
»Guds vrede och dom drabbe dig, du obarmhärtiga kvinna, som dödat mitt oskyldiga barnbarn och ödelagt detta gamla hjärta, vilket utom honom ej hade en anhörig, en vän, ett stöd i hela den vida världen!»
Alla korsade sig i den största förfäran, ty för dessa människor var en förbannelse någonting mycket hemskt. Men drottningen reste sig upp helt majestätiskt, hennes ögon brunno av en olycksbådande eld och hon svarade med följande miskundslösa befallning:
»Gripen henne! Till bålet med henne!»
Vakterna lämnade sina platser för att lyda. Vilken
