110
En snabb och välsignad död innebär däremot en läkedom, en lindring —»
»Vad är det nu ni fantiserar om? Han kommer att gå ut härifrån som en fri och frisk man — han kommer inte att dö.»
Mannens bleka ansikte lyste upp och kvinnan kastade sig över mig, utom sig av glädje, i det hon ropade.
»Han är räddad! Räddad — ty det är kungens ord, som uttalas av kungens tjänare — Kung Arturs ord äro guld!»
»Jaså, nu tror ni ändå att man kan lita på mig. Varför gjorde ni inte det förut?»
»Vem tvivlade? Visserligen icke jag; och icke hon.»
»Varför ville ni då inte berätta mig er historia?»
»Ni hade inte givit något löfte. Annars hade det varit annorlunda.»
»Jag förstår, jag förstår… Men riktigt förstår jag ändå inte. Ni uthärdade tortyr och vägrade att bekänna, vilket tydligt bevisar även för det klenaste förstånd, att ni inte hade något att bekänna —»
»Hade jag inte det, mylord? Varför tror ni det? Det var jag som dödade hjorten.»
»Gjorde ni det? Det här var den trassligaste historia jag nånsin hört.»
»Ädle herre! Jag bad honom på mina knän, att han skulle bekänna, men —»
»Gjorde ni! Det här blir allt dunklare och dunklare. Varför ville ni, att han skulle bekänna?»
»För att det skulle haft det med sig, att han fått en hastig död och det hade besparat honom all denna förfärliga smärta.»
»Det låter höra sig. Men han önskade inte själv en hastig död.»
»Han? Jo, visst gjorde han det.»
»Varför i all världen bekände han inte då?»
»Gode herre, tror ni jag velat lämna min hustru och mitt barn utan bröd och utan tak över huvudet?»
»O, jag förstår er, ni hjärta av guld. Den hårda lagen tar den överbevisades egendom och gör änkan och de faderlösa barnen till tiggare. De skulle kunna
