Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/116

Den här sidan har korrekturlästs

112

sekter, som hölle uppsikt över varandra, vilket varit fallet i Förenta staterna på min tid. Koncentrering av kraft i ett politiskt maskineri är inte bra och vad är statskyrkan annat än ett politiskt maskineri? Den uppfanns för det ändamålet och den omhuldas, skötes och bibehålles just för det. Den är en fiende till den mänskliga friheten och gör inte så mycket gott som den kunde göra i ett splittrat och spritt tillstånd. — Det där var nu inte lag och inte var det evangelium heller, det var bara min åsikt — min åsikt och jag är bara en människa — en enda människa, så den åsikten är inte mera värd än påvens — och inte mindre heller för resten.

Emellertid kunde jag inte lägga bödeln på sträckbänken och inte ville jag förbise prästernas anklagelse. Mannen måste straffas på ett eller annat sätt. Jag degraderade honom följaktligen — från att vara bödel blev han anförare för musikkåren — den nya, som skulle startas. Han tiggde och bad och sade, att han inte kunde spela — visserligen ett skäl, men icke tillfyllestgörande. Spela kunde ingen musikant i hela riket.

Drottningen blev mäkta vred då hon följande morgon fann att hon varken skulle få taga Hugos liv eller hans egendom. Men jag sade henne, att hon måste bära sitt kors och att hon enligt hävd och sed visserligen var berättigad till såväl mannens liv som hans egendom, men att här förelågo förmildrande omständigheter, till följd av vilka jag i kung Arturs namn förlåtit honom. Hjortarna hade härjat mannens åkrar och han hade i hastigt mod dödat en hjort — han hade icke gjort det för vinning, och han hade burit in djuret i den kungliga skogen för att gärningsmannen ej skulle kunna upptäckas.

Men må hin ta henne — jag fick henne inte att förstå att »hastigt mod» är en förmildrande omständighet i fråga om dödandet av villebråd — eller människor och jag avstod snart från försöket och lät henne gå där och tjura. Jag trodde, att jag skulle förmå henne att inse det då jag anmärkte, att hennes egen häftighet, då hon dödat pagen, modifierat brottet.

»Brottet!» utbrast hon. »Så du talar! Skulle det vara ett brott! Jag ämnar ju betala för hans död!»