126
enfaldiga tölpen fann ingen synnerlig åtskillnad mellan dessa båda fakta. Jag tyckte om honom, ty han var duktig i sitt arbete och mycket bra att ha. Och han såg så präktig ut med sina breda, bepansrade skuldror, det plymascherade huvudets lejonlika böjning och den stora skölden med den pansarbehandskade handen som grep om en profylaktisk tandborste med motto: »Pröva Noyodont». Detta var nämligen en tandtinktur, som jag ville föra in.
Han var trött, sade han, och det märktes också, men han ville inte stiga av. Han sade, att han måste sätta efter mannen med spiselsvärtan. Den antydde reklammannen var sir Ossaise av Surluse, en tapper riddare och ganska beryktad emedan han en gång prövat en dust med en sådan stormogul som sir Gaheris själv — ehuru utan framgång. Han var av ett lätt och skämtsamt lynne och tog ingenting i världen på allvar. Det var av denna anledning jag valt honom att bearbeta smaken för spiselblanksvärtan. Några spislar funnos icke än, således kunde det inte bli allvar med att blanksvärta dem. Vad det ålåg agenten att göra var att helt behändigt gradvis förbereda allmänheten på den stora förändringen och hos den framkalla smak för ordning och prydlighet tills den tid kom, då järnspiseln visade sig på skådebanan.
Sir Madok var mäkta förgrymmad och brast åter ut i förbannelser. Han sade, att han svurit sig alldeles fördärvad, men ändå ville han inte stiga av hästen ej heller taga sig någon vila eller lyssna till några tröstens ord, förrän han fått tag på sir Ossaise och gjort upp räkningen med honom. Efter vad jag kunde lappa ihop av de edfria delarna av hans tal ville det synas, att han träffat på sir Ossaise i dagbräckningen och att denne sagt honom, att om han tog en genväg över fälten och kärren och stenrösen och kjusorna skulle han möta ett sällskap resenärer, som säkert bleve goda kunder i profylaktiska borstar och tandtinktur. Med sitt karakteristiska nit hade sir Madok genast satt i väg och efter tre timmars skarp ritt över oländig mark anträffat sitt byte. Och tänk bara! Det var de fem patriarkerna, som kvällen
