136
— det gjorde slag i saken; detta folk kunde begå vilket brott som helst, blott icke detta. Tjänarna sade, att de skulle följa bruket, ett bruk som vunnit helgd genom att iakttagas sedan urminnes tid. De skulle strö frisk säv över golven i alla rummen och hallarna och så skulle spåren efter den aristokratiska hemsökelsen utplånas. Det var ett slags satir på naturen; det var den vetenskapliga metoden, den geologiska metoden; den nedlade släktets historia i varvade lager och antikvarien kunde gräva igenom den och efter lämningarna från var period bestämma de förändringar i dieten som familjen i hundra år successivt infört.
Det första vi den dagen anträffade var ett pilgrimståg. Det gick inte åt vårt håll, men icke desto mindre anslöto vi oss till det, ty med varje timme framstod den saken allt klarare för mig, att om jag skulle styra detta land vist, måste jag vara förtrogen med detaljerna av dess liv — icke ha fått dem i andra hand utan genom personlig iakttagelse och forskning.
Detta sällskap pilgrimer liknade så till vida Chaucers, att det i sig företedde prov på alla de förnämsta sysselsättningar och yrken landet kunde uppvisa och motsvarande omväxling i kostymer. Där funnos unga män och gamla män, unga kvinnor och gamla kvinnor, livligt folk och tungsint folk. De redo på mulåsnor och hästar och en sidsadel fanns icke bland dem. Denna specialitet förblev nämligen i ytterligare niohundra år okänd i England.
Det var en trevlig, vänlig, sällskaplig skara: from, lycklig, munter, utmärkt för omedvetna grovheter och oskyldig oanständighet. Vad de ansågo som en lustig berättelse gick laget runt och orsakade inte större förvirring än det skulle gjort i den bästa engelska societet tolvhundra år senare. Handgripliga skämt, värda de engelska kvickhuvudena under första fjärdedelen av det nittonde seklet, utfördes här och där längs hela linjen och framkallade de mest hänförda applåder, och då en lustig anmärkning gjordes i processionens ena ända, kunde man under dess färd till den andra iakttaga dess framfart genom det yrande skum av skratt, som fräste kring bogen — samt även genom
