Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/151

Den här sidan har korrekturlästs
147

på den tiden lika hinderliga för trollkarlens konst som på min tid för spiritualistens. Det var nästan säkert att det bland dem skulle finnas någon tvivlare, som i den avgörande stunden vred upp gasen och fördärvade alltihop. Men jag ville inte att Merlin skulle avsäga sig uppdraget förrän jag var redo att med framgång själv övertaga det; och det kunde jag inte göra förrän jag fått det från Camelot rekvirerade, vilket kunde dröja två eller tre dagar.

Min närvaro ingav emellertid munkarna hopp och muntrade betydligt upp dem, så att de den kvällen intogo en stadig måltid för första gången på tio dagar. Så fort deras kroppar blivit vederbörligen stärkta med mat, började deras själar att krya upp sig och när mjödet började gå laget runt, stegrades stämningen ytterligare. Sedan det heliga samfundet hållit på en stund, såg det ut som om det kunnat fortsätta hela natten. Vi sutto kvar vid bordet och ingen gjorde några invändningar. Gamla goda ekivoka historier berättades med den påföljd, att tårar strömmade, tandlösa munnar gapade och runda magar skakade av skratt. Tvivelaktiga visor skrålades i korus med en sådan kraft, att de överröstade klockornas klang.

Till sist vågade jag mig på en historia, även jag, och storartad var dess framgång. Naturligtvis inte strax, ty i regel sentera infödingarna på de där öarna inte så snart en humoristisk berättelse, men femte gången jag berättade den började det knäppa här och där, åttonde gången började de spricka, vid tolvte upprepandet föllo de sönder och samman och vid det femtonde blevo de till smulor, så att jag tog en kvast och sopade ut dem. Jag talar figurligt. Dessa öbor — hur skulle jag säga — dessa öbor äro i början tröga att betala era insatser i det allmänna nöjet, men till sist betala de dem på ett sätt som kommer alla andra nationer att synas futtiga och snåla.

Följande dag var jag vid källan i god tid. Merlin var där och gick på som en bäver, men inte fick han fram något vatten inte. Han var inte vid något behagligt lynne och var gång jag antydde, att kontraktet möjligen var något krävande för en nybörjare, lossade han sin tungas