160
ord, tryckte jag på en av mina elektriska kontakter och hela denna mörka värld av människor framstod i ett avskyvärt blått sken! Den var ofantlig — den effekten. Mängder av folk gallskreko, kvinnor kröpo ihop och sprungo åt alla håll, hittebarn dumpo i plutoner. Abboten och munkarna korsade sig flinkt och deras läppar darrade av framviskade böner. Merlin behärskade sig, men var förvånad ända ned i liktorna. Aldrig hade han sett något som kunde jämföras med detta. Nu var tiden inne att hopa effekterna. Jag lyfte upp händerna och uttalade klagande, som i ångest, följande ord:
»Nihilistendynamtheaterkästchenssprengungsattentatsversuchungen.» — och släppte på den röda elden. Ni skulle ha hört hur denna Atlant av folk klagade och tjöt, när den röda avgrundselden förenade sig med den blå! Efter sextio sekunder hojtade jag fram:
»Transvaaltruppentropentransporttrampelthiertreibertrauungsthränentragödie!» — och tände den gröna elden! Efter att denna gång endast ha väntat fyrtio sekunder, bredde jag ut armarna och dundrade fram de förödande stavelserna i detta ordens ord:
»Mekkamuselmannenmassenmenschenmördermohrenmuttermarmormonumentenmacher!» — och släppte på det purpurvioletta skenet! Och nu brunno alla eldarna på en gång — rött, blått, grönt, purpurviolett! fyra rasande vulkaner, uppkastande hela moln av strålande rök och spridande en förbländande regnbågsfärgad middagsglans ända bort till dalens mest avlägsna gömslen. I fjärran såg man den där mannen på pelaren stå stel mot den bländande bakgrunden, för första gången på tjugu år avbrytande sina vippningar. Jag visste att mina gossar nu voro vid pumparna och höllo sig färdiga. Jag sade därför till abboten:
»Stunden är inne, ärevördige fader. Jag är i begrepp att uttala det fruktade namnet och befalla förtrollningen att upphöra. Raska nu upp er och håll er fast i något.» Och så skrek jag till folket: »Given akt! I nästa minut skall förtrollningen brytas, så framt en dödlig kan bryta den.
