Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/198

Den här sidan har korrekturlästs

194

avsedda för kungen att livnära sig med tills han utan att ta skada kunde förtära landsbygdens simpla kost.

Jag beredde kungen en trevlig sittplats bredvid vägen och gav honom några matbitar att stilla hungern med. Därefter sade jag, att jag skulle gå efter litet vatten och lämnade honom. I min plan ingick att komma ur sikte och själv slå mig ned och vila litet. Jag hade alltid haft för vana att stå i kungens närvaro, till och med vid rådsbordet, utom vid de tillfällen då sessionen var så lång att den räckte i flera timmar; då begagnade jag en liten rygglös tingest, som liknade en omvänd skopa och påminde om tandvärk. Jag ville inte helt plötsligt vänja kungen vid annat, utan det fick gå så småningom. Nu måste vi sitta bredvid varandra när andra sågo det, annars skulle folk undra, men det hade inte varit god politik å min sida att spela jämlike med honom när det inte behövdes.

Vatten fann jag trehundra alnar från stället och jag hade vilat i omkring tjugu minuter, då jag fick höra röster. Det där, tänkte jag, är väl bondfolk som går till sitt arbete. Inga andra lära vara på benen så här dags. Men i nästa ögonblick kommo männen inom synhåll vid en vägkrök. Det var schangtilt, förnämt folk med lastade mulåsnor och tjänare i sitt följe. Jag satte av som en pil genom buskarna, valde den allra genaste vägen. I början såg det ut som om de där människorna skulle passera förbi kungen innan jag hann till honom, men förtvivlan ger vingar, det är känd sak, och jag böjde kroppen framåt, blåste upp bröstet, höll andan och flög. Jag hann fram och det i god tid.

»Ursäkta mig, min kung, men här är inte tid att krusa! Upp med er! Stig genast upp — det kommer herrskapsfolk.»

»Det var väl inte så märkvärdigt? Låt dem komma.»

»Men, nådige herre, inte går det an att ni sitter då. Stig upp! — Intag en ödmjuk ställning medan de draga förbi. Ni vet ju, att ni är bonde nu.»

»Det var sant, det glömde jag, så fördjupad var jag i att planlägga ett väldigt krig med Gallien» — nu hade han stigit upp, men en farm stiger hastigare när det är