Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/204

Den här sidan har korrekturlästs

200

ligt överraskade, vände sig i sadeln och blickade tillbaka, som om de funderat på om det var mödan värt att befatta sig med ett sådant utskum som oss. Men så svängde de om och rusade åt vårt håll. Det var ej ett ögonblick att förlora. Jag rusade mot dem. I fyrsprång ilade jag förbi dem och utstötte en hårresande, själssvedande, trettonstavig förolämpning, som kom kungens smädelser att förblekna vid jämförelse. Jag hämtade dem från det nittonde seklet, där de kunna konsten. Riddarna voro i en sådan fart, att de nästan hunnit fram till kungen innan de kunde stanna. I ursinnig vrede läto de nu hästarna resa sig på bakbenen, kastade om dem, och i nästa ögonblick störtade de fram, sida vid sida. Jag var då sjuttio alnar ifrån dem och höll på att klättra uppför en väldig sten vid sidan av vägen. Då endast trettio alnar skilde mig från dem, lade de an med lansarna, sänkte sina hjälmklädda huvuden och med tagelplymerna ståtligt vajande efter sig susade denna blixtexpress emot mig. Då riddarna hunnit mig femton alnar närmare, tog jag säkert sikte och kastade bomben, som slog ned mitt under nosarna på deras hästar.

Ja, det var en särdeles lyckad idé och det tog sig mycket nätt och vackert ut. Det var som en ångbåtsexplosion på Missisippi och under de följande femton minuterna stodo vi i ett ihållande duggregn av mikroskopiska smulor av riddare, metall och hästkött. Jag säger vi, ty kungen slöt sig naturligtvis till åskådarna, så snart han hämtat andan. Ett hål hade uppstått, som i flera år skulle komma att sysselsätta allt folket där i trakten — jag menar ge dem något att tänka på, ty att fylla hålet skulle gå jämförelsevis fort och falla på ett utvalt fåtals lott, nämligen arbetarnas inom seigneuriet. Och inte skulle de få betalt för det besväret inte.

Men själv förklarade jag det för kungen — sade, att det gjorts med en dynamitbomb. Denna underrättelse gjorde honom ingen skada, ty sedan han fått den var han lika intelligent som förut. Det var emellertid ett i hans ögon storartat under och ett nytt dråpslag mot Merlin. Jag ansåg det rådligt att förklara, att detta mirakel var av ett så sällsynt slag, att det kunde utföras endast när de atmosfäriska förhållandena voro särdeles gynnsamma. Han